X
Annons
X
Recension

Oskar Korsár, Dagarna går Vad synd att Oskar Korsár inte tecknar längre

Premium

Rangliga gestalter, ofta kvinnor, återkommer i Oskar Korsárs konst. Först som teckningar, senare som skulpturer. På Fullersta gård presenteras hans verk för första gången i ett sammanhang från sent 90-tal till i dag.

Oskar Korsár, ”Lonely tunes”, tusch på papper, 2005.
Oskar Korsár, ”Lonely tunes”, tusch på papper, 2005. Foto: Fullersta gård

Fullersta Gård har sedan några år tillbaka etablerat sig som en pålitlig konstscen bara två stenkast utanför de södra tullarna. Höstsäsongen inleds med en välbalanserad, fint hängd utställning, där tuschteckningar ackompanjeras av ett fåtal skulpturer. Oskar Korsár, mannen bakom samtliga verk, fick stiftelsen Åke Andréns konstnärsstipendium förra hösten. På Fullersta Gård kan man lätt förstå varför.

Presentationens syfte är att belysa konstnärens "utveckling i uttryck, berättelse och medium över tid". Och visst märks en del små förändringar när Korsár går från blyerts till tusch, från teckning till skulptur, från mindre format till större. Det är ett förbluffande konsekvent och karaktäristiskt formspråk som har utvecklats med säker hand. Detta syns både i de tidiga illustrationerna och i de sena teckningarna. Skulpturerna i brons är i sin tur tredimensionella versioner av verk på papper. Den största estetiska förändringen håller kanske på att ske just nu. Korsár, som har sin ateljé i Berlin, tecknar tyvärr inte längre. Han skriver poesi och fortsätter att skapa skulptur med ett mer stiliserat uttryck. Det är för tidigt att bedöma vart detta bär hän.

Oskar Korsár, ”Lonely tunes”, tusch på papper, 2005.

Foto: Fullersta gård Bild 1 av 4

Oskar Korsár”, ”Ängel, 2017.

Foto: Fullersta gård Bild 2 av 4

Oskar Korsár, ”Death forest of art and science”, tusch på papper, 2006

Foto: Fullersta gård Bild 3 av 4

Oskar Korsár, ”Half nude”, tusch på papper, 2005.

Foto: Fullersta gård Bild 4 av 4
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X