Annons

Carl-Johan Malmberg:Vad några förlorade fresker kan lära oss om tillvaron

I likhet med Marcel Proust och madeleinekakan hade renässanskonstnären Andrea Mantegna en enastående förmåga att identifiera detaljer som hejdar och förstorar nuet. Det gäller inte minst de fresker i Padua som förstördes under andra världskriget – men som dessförinnan kom att förevigas av just Proust i ”På spaning efter den tid som flytt”.

Publicerad
Detaljer ur Jakobfreskerna respektive Kristofferfreskerna.
Detaljer ur Jakobfreskerna respektive Kristofferfreskerna.

Den 11 mars är det 75 år sedan allierat flyg bombade den italienska staden Padua, som ett led i kampen mot den nazistiska ockupationen av norra Italien. Målet för bombningen 1944 var stadens järnvägsstation, men den förstörde också den närbelägna Eremitanerkyrkan, vars sidokapell, Ovetarikapellet, hyste tidiga arbeten av Andrea Mantegna. Det rörde sig om en cykel av fresker gjorda mellan 1448 och 1457 och som skildrade den helige Jakobs liv utifrån Jacques de Voragines helgonlegender ”Legenda aurea”. Man uppfattar ofta förstörelsen av freskerna som Italiens största konstnärliga förlust under andra världskriget. 

Detaljer ur Jakobfreskerna respektive Kristofferfreskerna.

Bild 1 av 2

Jakob leds till sin avrättning, beskuren.

Bild 2 av 2
Annons
Annons
Annons