Annons
X
Annons
X

Vad menar Nyamko Sabuni?

Det är med förvåning som jag läser Brännpunkt i SvD (4/11). Innan denna regering öppnade upp för alternativ inom barnomsorgen fanns i praktiken enbart ett val som stressade barnfamiljer kunde välja nämligen den av staten kraftigt subventionerade förskolan. Alla de familjer som kände att det var tidigt att placera sina barn i förskola redan vid ett års ålder fick inga rejäla alternativ i socialdemokraternas Sverige utan man tvingades i sådana fall att dra ner på sin välfärd och många gånger blev det kvinnor som valde att jobba deltid för att få livspusslet att gå ihop.

För att motverka denna negativa och inhumana politik började många borgerliga kommuner att öppna upp barnomsorgen via olika förenklingar av reglerna kring dagbarnvårdare, vilket gjorde att det växte fram en flora av lokala, kommunala modeller exempelvis de i Nacka, Täby samt Uddevalla. Gemensamt för alla dessa modeller var att man accepterade att dagbarnvårdarna inte behövde ha en formell utbildning utan att det räckte med en dokumenterad erfarenhet av barn samt att man fick ersättning för eventuella egna barn i verksamheten. Genom dessa reformer på kommunal nivå ökade familjernas valfrihet, men enbart i dessa kommuner. Motståndet ifrån den dåvarande socialdemokratiska regeringen och ute i socialdemokratiska kommuner var gigantiskt.

Det var därför en stor politisk seger för oss som kristdemokrater och Sveriges barnfamiljer då vi under den föregående mandatperioden fick igenom rätten till kommunalt vårdnadsbidrag samt att man fick rätt att öppna upp barnomsorgen via privata barnomsorgsgivare. Dessa pedagogiska huvudmän fick ansvar för den pedagogiska utvecklingen inom dagbarnvårdar verksamheten och kommunerna var skyldiga att betala den barnomsorg som faktiskt efterfrågades av föräldrarna.

Annons
X

Föräldrarna har genom dessa reformer fått tre fantastiska möjligheter att välja mellan när barnen har fyllt ett år. Dels kan man välja att fortsätta att ta ansvar för sitt eget barn under en tid via vårdnadsbidrag, man kan också välja att låta barnet utvecklas i en mindre grupp via en dagbarnvårdarlösning eller låta barnet gå i förskola, vilken är den barnomsorgsform som har störst likhet med den kommande skolgången. Lagstiftarna har också varit kloka nog att låta lagarna skilja på dessa former, vilket gör att det är tydligt att de pedagogiska kraven är högst på den verksamhet som omfattar flest barn nämligen förskolan.

Men nu har förskoleminister Nyamko Sabuni i olika sammanhang varit ute och börjat argumentera för att även de enskilt anställda inom den pedagogiska verksamheten (dagbarnvårdare) skall uppfylla samma pedagogiska krav som förskolan. Denna linje låter vacker, men i praktiken undermineras möjligheten för pedagogiska huvudmän att anställa exempelvis föräldrar med lång erfarenhet av barn, vilket i sig är ett hot mot den positiva valfrihet och mångfald som den nuvarande regeringens politik har resulterat i.

I Uddevalla kan vi konstatera att vi var tidiga med dessa reformer då vi redan för tre år sedan etablerade den så kallade Uddevallamodellen. Vi har därför förhållandevis lång erfarenhet av olika former av pedagogiska huvudmän. Vi kan konstatera att det finns tydliga skillnader mellan till exempel dagbarnvårdarverksamheten och förskolan, både avseende pedagogik och arbetsmetod, men det var just dessa skillnader vi ville skapa så att föräldrarna själva fick besluta om vilken barnomsorg och skolförberedelse de vill ha. När Nyamko Sabuni nu försöker likställa dessa former innebär det i praktiken att hon motverkar valfriheten.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    En bieffekt, som vi har sett som en konsekvens av den nya lagstiftningen är att ett flertal personer i våra invandrartäta områden, vilka tidigare inte haft barn vare sig i förskola eller annan omsorg har valt att ansluta sig till en pedagogisk huvudman, vilket gjort att föräldrarna fått jobb och barnen har kommit in i en pedagogisk verksamhet. Samtidigt har vi sett att en del andra föräldrar har valt att lämna förskolan för att i stället låta sina barn vara hos dagbarnvårdare. Den nya lagstiftningen har således öppnat upp en helt ny arbetsmarknad, vilken gör att människor med utländskt ursprung får möjlighet att komma in på arbetsmarknaden, samtidigt som deras barn har erhållit möjligheten att få vänner via den pedagogiska omsorgen.

    Min önskan som kommunal skolpolitiker är därför att regeringen väntar med allt för stora reformer innan den förhållandevis nya lagstiftningen fått sätta sig och vi tillsammans kan se hur de nya modellerna fungerar ute i kommunerna.

    MAGNUS JACOBSSON (KD)

    Uddevalla

    Fotnot: skribenten är vice ordförande i kommunstyrelsen i Uddevalla samt ordförande för Barn- och utbildningsnämnden.

    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X