X
Annons
X

Johan Lagerkvist: Vad har kineserna i Afrika att göra?

När ointresse och pessimism började prägla västvärldens relation till Afrika klev i stället Kina fram som kontinentens nya kompanjon. Den misstänksamhet med vilken det kinesiska intresset har betraktats i väst bygger till stor del på fördomar, men Kinas framgångsrecept ger ändå viss anledning till oro.

Publicerad
Kenyas president Uhuru Kenyatta välkomnas till Forumet för samarbete mellan Kina och Afrika i Peking i september av Kinas president Xi Jinping.
Kenyas president Uhuru Kenyatta välkomnas till Forumet för samarbete mellan Kina och Afrika i Peking i september av Kinas president Xi Jinping. Foto: IBL

”Det var trevligt att du hörsammade vår inbjudan och hade tid att komma. Senaste gången en brittisk premiärminister besökte oss var för fyra decennier sedan.” Med de orden inledde Kenyas president Uhuru Kenyatta den gemensamma presskonferensen med Theresa May i Nairobi den 30 augusti. Det var en ­pikning för Storbritanniens långvariga ointresse för sin forna koloni och för Afrika som helhet; den förra premiär­ministern var också den första att besöka Kenya (Margaret Thatcher 1988). Samtidigt illustrerar kommentaren något fundamentalt nytt. Afrikanska ledares självförtroende och de facto ökade manöverutrymme på den internationella arenan har inte varit så här stort på många decennier. Den här förändringen är anmärkningsvärd och av stor betydelse, men hur och varför har den egentligen uppstått? 

Kenyas president Uhuru Kenyatta välkomnas till Forumet för samarbete mellan Kina och Afrika i Peking i september av Kinas president Xi Jinping.

Foto: IBL Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X