Annons

Merete Mazzarella:Vad händer när det individuella blir normen?

I globaliseringens tidsålder har relationer, anställningar, ja, hela tillvaron blivit episodisk. Två sociologer har undersökt effekterna av denna livsföring i människors känsloliv, men lyckas inte erbjuda vare sig konstruktiva eller särskilt övertygande resonemang.

Publicerad

Det torde vara en fransman som gjorde ordet ”individualism” gångbart, närmare bestämt Alexis de Tocqueville som 1835 sammanfattade sina intryck från en resa i USA: ”Individualism är ett nytt uttryck som är resultatet av en ny idé. Individualism är en lugn och mogen känsla som gör varje enskild samhällsmedlem benägen att skilja sig från den stora massan av medmänniskor och dra sig undan med familj och vänner.” Den nya individualistiska klassen som de Tocqueville iakttog med en blandning av fascination och oro var borgerskapet, ett stolt borgerskap som vuxit sig särskilt starkt just i den unga amerikanska republiken. Sedan dess, det vill säga under snart 200 år, har individualismen segrat i hela västvärlden men den har samtidigt ändrat karaktär på grund av förändrade yttre omständigheter.

Detta är utgångspunkten för The New Individualism: The Emotional Costs of Globalization (Routledge, 218 s) av två sociologer, australiern Anthony Elliott och amerikanen Charles Lemert. Som framgår av titeln är det globaliseringens konsekvenser de är ute efter att pejla och då närmare bestämt globaliseringens konsekvenser för individers subjektivt upplevda verklighet.

Annons
Annons
Annons
Annons