Annons
X
Annons
X
Ledare
Krönika

Roland Poirier Martinsson: Vad gör Sjöstedt med kommunismen?

”Vilken kick det var att få tala inför så många”, skriver Vänsterpartiets ordförande Jonas Sjöstedt på sin blogg efter första maj-framträdandet i Kungsträdgården. Själv deltog jag i Kristdemokraternas traditionsenliga demonstration för att utmana vänstern. Jag kan lova er en sak. Om någon i publiken hade viftat med en flagga med svart hakkors på röd botten, då hade jag inte känt mig sålunda upplyft.

Ändå tycks Jonas Sjöstedt kunna koppla bort Sovjetflaggan som vajade nedanför hans scen i goda 20 minuter inför hans framträdande.

Har ingenting förändrats? Kommunismens ideologer föraktar det öppna samhället. Historien består i miljoner mord på människor som stod i vägen för deras makt. I dag fortsätter kommunistiska regimer att svälta, mörda och fängsla människor. Och V fortsätter jamsa med.

Annons
X

Vänsterpartiets egen historia av medlöperi är jämförbar med Sverigedemokraternas nazistiska rötter: propaganda för våld, människoförakt och diktatur. Det pågår fortfarande, med band mellan V och kommunistpartierna i Sudan, Colombia och Sydafrika – och givetvis med förtryckarregimen i Kuba.

Medan Sverigedemokraterna utesluter medlemmar på löpande band för överträdelser viftas det öppet med kommunismens symboler bland Vänsterpartiets medlemmar. Våldsreferenserna är legio. På partiets hemsida finner man inte tillstymmelse till uppgörelse med den egna historien. En länk till en artikel i Vänsterpress från 2007 leder till en text som i den mån kommunismens brott alls nämns, aktsamt förklarar att kommunisterna i Sverige bestred blodets och våldets metoder. Det är klassisk, kommunistisk retuschering.

Sjöstedts personliga historia har dock brutit mönstret. Han var medlem i ett parti som kallade sig för kommunistiskt, men tillhörde dem som drev på för att bryta med historien. Läser man artikeln om historien som Vänsterpartiets hemsida lyfter fram, motiveras namnbytet med att man ville skapa ett brett vänsterparti, men Sjöstedt själv har angett det enda rimliga skälet: Att kommunismen är en skymf mot människans värdighet och värde. Han har också tydligt kritiserat Lars Ohlys beslut att fortsätta kalla sig kommunist en god bit in på detta sekel.

Stäng

POLITISKA CHEFREDAKTÖRENS NYHETSBREV – Tove Lifvendahls kommentarer direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Samtidigt måste sägas, att om Sjöstedt inte tar faktiska initiativ för att dels göra upp med partiets historia, dels bryta med samtidens kommunism, finns inga egentliga skäl att tro att hans ord är annat än politisk taktik.

    Om han velar om Kubas status; tillåter partimedlemmars lojalitet med kommunismen; blundar inför Sovjetflaggor och Leninporträtt; stöder samarbete med kommunistpartier och terroristorganisationer i världen – då leder fortfarande ett tankeexperiment med V i majoritet i Sveriges Riksdag till diktatur och våld mot medborgarna. Att låta tomma löften stå som garant för motsatsen är naivt.

    Förra veckan dramatiserade V en misshandel av Annie Lööf, som en sorts uppfostran för nästa generation. Sjöstedt kan låta denna brutala uppvisning i avhumanisering bli startskottet för en verklig förändring av partiet.

    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X