Annons

Thorulf Arwidson: Vad D-dagen kan lära oss om Östersjöhotet

Svensk luftvärnspjäs grupperad i inledningen av andra världskriget.
Svensk luftvärnspjäs grupperad i inledningen av andra världskriget. Foto: TT

Att de allierade lyckades invadera det tyskockuperade Normandie handlade inte minst om att det nazityska kustartilleriet var påfallande svagt. I en bok från 1953, ”Alarm i Atlantvallen”, kan man läsa sig till vilka lärdomar Sverige borde dra av invasionens förlopp.

Publicerad

Idag är det 75 år sedan invasionen i Normandie. De allierade öppnade då en andra front mot Tyskland och inledde därmed marschen mot det tyska kärnlandet och Berlin. Stalin hade länge krävt att en andra front skulle öppnas för att avlasta ryssarna som stred på östfronten. Det var amerikanska, engelska och kanadensiska förband som i gryningen den 6 juni 1944 landsattes i Seinebukten på de strandavsnitt som med täcknamn kallades Utah, Omaha, Golf, Juno och Sword Beach. Operation Overlord hade inletts. 

Otaliga är de mer eller mindre realistiska skildringarna i böcker och filmer av de hårda striderna under själva D-dagen. Infanteriförband, olika slag av jägarförband sattes iland i landstigningsbåtar och fallskärmsjägare luftlandsattes med fallskärm och glidflygplan. Vi är alla bekanta med de allierades berättelser. Det ligger dock en del sanning i att det är segraren som skriver historien. Men det finns förstås alltid även andra berättelser.

”Alarm i Atlantvallen” av Bertil Stjernfelt (1917–2017) utkom i en något reviderad upplaga 2004

Bild 1 av 2

Omaha Beach, invasionsdagen den 6 juni 1944.

Bild 2 av 2
Annons
Annons
Annons
Annons