Annons
X
Annons
X

Håkan Lindgren: Vad bakterierna kan lära oss om livet

Bakterierna är fundamentalt viktiga för alla levande organismer, samtidigt som de ofta är destruktiva och kan vara livshotande. Relationen mellan kroppen och dess mikroorganismer genomsyras av komplexa ömsesidiga beroenden och inflytanden.

Datorgenererad bild av peptostreptokocker.
Datorgenererad bild av peptostreptokocker. Foto: IBL

Sedan millennieskiftet har vår uppfattning om bakterier genomgått en radikal förändring: de är inte längre fiender utan oersättliga. Om vi inte har förstått hur viktiga våra bakterier är för människors och alla andra organismers liv, skriver den amerikanske vetenskapsjournalisten Ed Yong, är det som om vi kikar på oss själva genom ett nyckelhål. Med sin bok ”I contain multitudes: The microbes within us and a grander view of life” (Harper Collins) vill han ”slå upp dörren på vid gavel”. Det kommande århundradet ser ut att bli bakteriernas tid.

Varje djur och växt är ett ekosystem, skriver Yong. Myror lever i samhällen, men ”varje enskild myra är själv ett samhälle”. Bakterier täcker vår hud, finns i munnen och magen – och vi är gjorda för det. Yong beskriver dem som ett extra, osynligt organ som vi inte klarar oss utan. Matsmältningskanalens bakterier hjälper såväl termiter som kor att utvinna näring ur sin föda. Växtätande däggdjur får så mycket som 70 procent av sin energi från bakterier som är experter på att bryta ner växternas svårsmälta kolhydrater. Symbios med mikroorganismer förekommer överallt i naturen, hela vägen in i cellerna. Mitokondrierna, cellernas organ för energiförsörjning, anses nu vara en kvarleva av bakterier som en gång förenade sig med encelliga organismer.

Levande organismer blir kort sagt inte sig själva utan sina bakterier. Yong berättar om masken ­Hydroides elegans som aldrig når vuxenstadiet om den inte får kontakt med rätt sorts bakterie. Helt bakteriefria möss har avlats fram för medicinska experiment. De är långt ifrån friska – deras matsmältningssystem utvecklas inte normalt, de drabbas av stress och är överkänsliga för infektioner. Ett experiment från 2010 visade att flugor föredrog att para sig med partners som bar på samma matsmältningsbakterier. Det innebär i förlängningen att bakterier kan driva fram nya arter, kommenterar Yong.

Annons
X

Djur väljer aktivt vilka bakterier som ska kolonisera dem. Bara de sidor som handlar om mjölk gör ”I contain multitudes” till fascinerande läsning. Människors bröstmjölk innehåller mer än 200 ­oligosackarider (det stora antalet är för övrigt unikt bland däggdjur) som det nyfödda barnet inte kan tillgodogöra sig. De är inte avsedda som näring för barnet utan för dess bakterier. Inte vilka bakterier som helst, utan en särskild art, Bifidobacterium ­longum infantis, som bjuds in att etablera sig i barnets matsmältningskanal. Bakterien är nödvändig för tarmväggarnas och immunförsvarets utveckling; vissa forskare misstänker att den även gynnar våra stora hjärnors tillväxt.

Insikten om vårt beroende av bakterierna kommer att ge oss en läkarvetenskap som har en hel del gemensamt med ekologi eller trädgårdsskötsel, tror Yong. En totalt bakteriefri kropp eller sjukhussal är oskyddad som en nyplöjd åker, vilken sorts ogräs som helst kan slå rot och ta över den. En hälsosam bakterieflora, däremot, är som en skog: alla ekologiska nischer är fyllda av samverkande organismer, vilket gör det mycket svårare för en ny, oönskad art att tränga sig in. Sedan några år tillbaka stoppas svåra diarréer genom att läkarna tillför bakterier, inte genom att de försöker utrota de alltmer resistenta sjukdomsalstrande arterna. Avföringstransplantationer är ett sätt att snabbt byta ut det inre ekosystemet i en människa.

En av de forskare vars arbete Yong tar upp beskriver moderna hem som bakteriefattiga öknar. Hygien är inget självändamål: vissa bakterier har inflammationshämmande verkan. Saknas de är det risk att kroppens immunförsvar överreagerar på damm eller pollen. Här, tror man, finns en förklaring till det stora antalet allergier. Kanske kommer den som flyttar in i en nybyggd lägenhet snart att kunna köpa en sprejburk med en mix av önskvärda bakterier.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Ordet ”symbios” får lätt en positiv klang, skriver Yong, men vi ska inte tro att bakterierna plötsligt är våra vänner bara för att vi har övergett utrota-varenda-jävel-strategin. ”Symbios är konflikt”, ­säger evolutionsbiologen Toby Kiers – en konflikt som aldrig löses, en ständig dragkamp mellan motstridiga intressen. En viss liten skalbagge är ­beroende av sina inneboende bakterier för ett par ämnen som gör skalet riktigt hårt. När skalet är ­färdigbildat dödar den bakterierna och återvinner dem som näring. Naturen är inte sentimental.

    Men nog om det! Ni väntar säkert på att få läsa något om hur bakterier ger upphov till fetma, ­depression, allergier och autism. Om vi bara är lyhörda för vad våra bakterier vill äta till middag har vi snart löst alla sådana problem – eller också kan vi svälja en bakteriedrink som gör oss lugnare och mer produktiva, allt efter situationens krav, vilket i de flesta fall betyder arbetslivets.

    Det finns extrema exempel på mikroorganismer som förändrar sin värds beteende. Toxoplasma ­gondii är en parasit som gör att möss inte längre blir rädda för katter. Tvärtom, de söker sig till katter och blir uppätna, vilket Toxoplasma vill, eftersom parasiten bara kan föröka sig i en kattkropp. En grupp getingar visade sig bara bestå av honor som kunde föröka sig asexuellt: de var infekterade av bakterien Wolbachia, som inte har något behov av hanar, ­eftersom den överförs via honornas ägg från en ­generation till nästa. Får getingarna antibiotika som dödar Wolbachia återkommer hanarna. ­Genom att byta ut deras tarmflora har forskare lyckats göra feta labbmöss magra och tvärtom. I andra försök har passiva, asociala möss fått ett mer normalt beteende efter ett utbyte av magbakterier och omvänt: tarmflora från autistiska barn har visat sig göra möss passiva och asociala.

    Resultaten är suggestiva, men Yong är återhållsam. Det vi håller på att lära oss om bakterierna bör få oss att undvika förenklade orsak–verkan-samband, anser han. Vart vi än tittar upptäcker vi svåröverskådliga nätverk av ömsesidiga inflytelser. En kombination av elva bakterier verkar ligga bakom sjukdomen kwashiorkor, vanlig i Afrika. ­Åtminstone ett par av dem har samtidigt positiva effekter i kroppen. En annan bakterie, Heliobacter pylori, ger oss magsår, men minskar samtidigt ­risken för matstrupscancer.

    Organismernas samarbete slutar inte med ­bakterier. Tittar man närmare på slemhinnorna, som är kroppens främsta skydd mot bakterier, ser man att de innehåller mängder av virus. De flesta virus är bakteriofager, det vill säga specialister på att infektera och döda bakterier. Ibland påminner samarbetet om ryska dockor: Yong beskriver ett fall där en bladlus, en bakterie inuti bladlusen och ett virus inuti bakterierna samarbetar mot en gemensam fiende, en getingart som lägger ägg i blad­lössen. Finns alla länkar i kedjan på plats dör getinglarverna i stället för att äta upp bladlössen.

    Yong undviker vidlyftiga spekulationer, men mot slutet av boken träffar han mikrobiologen Jack ­Gilbert. Gilbert har studerat bakterielivet i hushållen (The home microbiome project) och vill nu ta sina kunskaper vidare för att skräddarsy bakterie­floran i byggnader och hela städer. I Ted-före­läsningen ”We’re covered in germs. Let’s design for that” (2013) berättade ekologen Jessica Green att olika delar av samma kontorsbyggnad har visat sig innehålla olika bakteriekulturer. Hur vi utformar ventilationssystem och andra detaljer påverkar bakteriemiljön i våra byggnader. I framtiden kan det bli en självklar del av en arkitekts jobb att designa byggnadernas bakterieliv. Gilbert tänker sig sjukhus som avsiktligt befolkar salarna med ­inflammationshämmande bakterier: de kan vara ett pålitligare skydd mot skadliga bakterier än ansträngningen att upprätthålla total sterilitet.

    När naturvetenskapen slår upp dörren till ett nytt, spännande forskningsfält blir det ofta en modell för hur människor långt utanför labben tänker om sig själva och sin värld. Walt Whitmans dikt ”Song of myself”, från vilken Yong har lånat titeln ”I contain multitudes”, börjar med att Whitman använder sig av atomer som poetiskt bildmaterial. Frasen ”den själviska genen”, som Richard Dawkins myntade 1976, plockades snabbt upp av folk som inte visste ett dugg om gener, men använde den för att legitimera sin egen själviskhet. Mot Dawkins uttalade intentioner användes frasen som stöd för en krass ideologi om hur samhället borde vara beskaffat.

    Yongs väv av globala beroenden är så långt man kan komma från vulgärversionen av biologin som en marknadsplats av ensamma, egennyttiga individer. Det är lätt att associera från Yongs bok till det som kallas ”complexity studies” – studiet av grundläggande lagar för alla slags komplexa system, från biologi till ekonomi och dataprogram.

    Vilken samhällssyn och vilka metaforer kommer de nya insikterna om bakterielivet att ge upphov till? Kommer pendeln att svänga mot en bättre förståelse för komplicerade samband? Ju krångligare och mer sammansatt, desto mer spännande, kan man tycka, och desto mer likt vår upplevelse av världen, om vi erkänner hur sammansatta våra ­erfarenheter faktiskt är. Nätverk av ömsesidigt påverkande faktorer finns ju inte bara inom biologin; att tänka i sådana termer är lika nödvändigt inom psykologin och sociologin, liksom för historiker och politiker. Med ”Sedernas historia” och ”Från svärdet till plikten” (1939) försökte den tyske sociologen Norbert Elias beskriva hur den stora väven av sociala nätverk fungerar. Myriader av individuella reaktioner på andras reaktioner utgör en kraft som driver historien framåt och som på lång sikt får konsekvenser som ingen av aktörerna har räknat med. Detta är, för Elias, förklaringen till att medeltiden övergick i renässansen och moderniteten.

    Eller kommer alltihop bara att sluta med en hylla med nyttiga bakteriesmoothies bredvid yoghurten i livsmedelsbutikens kyl? Det är lättare att göra ett framgångsrikt slagord av ”den själviska genen” än av ”det är komplicerat”.

    Annons

    Datorgenererad bild av peptostreptokocker.

    Foto: IBL Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X