Annons
X
Annons
X
Litteratur
Recension

Hjärterkung Vad återstår när kriget är över?

Ju färre vittnen som kan berätta om Förintelsen, desto större betydelse får de böcker som talar i deras ställe. Hanna Krall beskriver ett livsöde att glädjas och förundras över, varvat med frågor om överlevnad och skuld.

 Hanna Krall föddes i Warszawa 1935 och överlevde Förintelsen tack vare att ett 40-tal polacker gömde henne. Hon har tilldelats ett stort antal polska och internationella priser och översatts till ett 20-tal språk. ”Hjärterkung” är hennes första bok i svensk översättning sedan 2002.
Hanna Krall föddes i Warszawa 1935 och överlevde Förintelsen tack vare att ett 40-tal polacker gömde henne. Hon har tilldelats ett stort antal polska och internationella priser och översatts till ett 20-tal språk. ”Hjärterkung” är hennes första bok i svensk översättning sedan 2002. Foto: Ersatz
Bokvåren 2017

Hjärterkung

Författare
Genre
Prosa
Förlag
Ersatz
ISBN
9789187891526

Översättning: Julian Birbrajer 163 sidor

Litteratur om Förintelsen av författare som Shlomo Venezia, Tadeusz Borowski och Imre Kertész, för att nämna några, bidrar inte bara till att levandegöra tragedin för att påminna om vad som skedde, utan pekar också på det enskilda i varje livsöde.

"Jag går inte med på att dessa människor skall passera utan ansikten" är en replik hämtad från Hanna Krall (DN 12/11-96), den polska författaren och journalisten som i flera reportageböcker beskrivit de polska judarnas öde under nazismen. Hennes stil ligger nära Ryszard Kapuścińskis och Svetlana Aleksijevitjs, präglad av ett noggrant lyssnande där reportern träder undan för att låta andra vittna. Själv var hon ett litet barn när nazisterna intog Warszawa – hon hölls gömd av sina landsmän, medan stora delar av hennes släkt mördades. Kanske är det därför hon är så mån om att lyssna.

2002 skrev Krall ett tidningsreportage baserat på polska Izolda Regensbergs liv. Reportaget blev till en roman, utgiven i hemlandet 2006, som nu kommer på svenska i översättning av Julian Birbrajer. Titeln "Hjärterkung" anspelar på den man Izolda Regensberg gifter sig med före kriget. De lever i Warszawa-gettot när Szajek fängslas och förs bort. Kärleken är av ett sådant slag att Izolda inte kan tänka sig att leva utan honom: hon flyr gettot, färgar sitt hår blont och byter namn för att som icke-judinna kunna hjälpa sin man.

Annons
X

När Izolda får reda på att Szajek befinner sig i Auschwitz gör hon av med alla sina pengar för att skicka honom mat, och när maten inte når fram skaffar hon mer pengar för att få honom förflyttad. Hon reser oförtröttligt genom kriget; hon smugglar varor och brev och tar kontakt med underjordiska nätverk med förbindelser i koncentrationslägren. Vid något tillfälle tar hon betalt för att hämta ut cyankalium åt en judisk man, väl medveten om vad preparatet ska användas till. Ständigt måste hon iaktta sig själv. Hur sitter en judinna? Hur läser hon katolska böner? Hur ställer hon sin väska?

Döden finns förstås där, men är inte central. Den utgör framför allt ett möjligt hinder för Izoldas strävan – om hon dör, vem ska då rädda hennes man? Vid två tillfällen avslöjas hennes judiska identitet. I fängelset i Radom säger hon till sin cellkamrat: "Hela världen skulle kunna gå under, förintas, brinna upp, om bara han ensam fick leva". Den andra gången är i Wien. Då förs hon till Auschwitz men undviker gaskamrarna tack vare att hon kommit från fängelset. Med jämna mellanrum förbluffas hon av tillfälligheterna. Om hon inte hade rymt från Guben hade hon förts till Bergen-Belsen och drabbats av tyfusepidemin. Om hon inte hade rest till Wien hade hon hamnat i Warszawa-upproret som sin mor.

Och när kriget är över, när så många släktingar, vänner och familjemedlemmar försvunnit, vad återstår då? Läsaren ska besparas svaret om hur det går för Izolda och hennes man, eftersom det är av sådan betydelse för läsningen. Låt mig bara konstatera att Hanna Krall på ett mycket skickligt sätt för in frågan om överlevnad och skuld i bokens avslutande delar. Vad det innebär att vara kvar, när så många andra inte är det. På sin ålders höst söker Izolda efter en författare som kan återge hennes berättelse och finner till sist Hanna Krall. Det är en lycklig slump bland många andra: jag har svårt att se Izoldas livsöde hanterat med större omsorg, lyhördhet och klarhet än hos Krall, som om det vore författarens egna minnen som återgavs.

Varje verk om Förintelsen lägger en nyans till den större bilden. Det gäller förvisso även andra genrer, men ställd inför människans största mörker framträder den tydligaste kontrasten. Hos Izolda Regensberg handlar det om den allenarådande kärleken, som inte lämnar plats för vare sig hat eller sentimentalitet. Det är ett livsöde att glädjas och förundras över. Liksom man gläds över att Hanna Kralls författarskap nu fått en ny väg till det svenska språket genom förlaget Ersatz försorg.

Annons

Hanna Krall föddes i Warszawa 1935 och överlevde Förintelsen tack vare att ett 40-tal polacker gömde henne. Hon har tilldelats ett stort antal polska och internationella priser och översatts till ett 20-tal språk. ”Hjärterkung” är hennes första bok i svensk översättning sedan 2002.

Foto: Ersatz Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X