Annons

Vad är egentligen problemet?

Populärfilosofiska framställningar presenterar snömos i stället för att visa hur man angriper filosofiska problem. Resultatet blir ofta att vi beundrar Zenons skarpsinne men att hans problem reduceras till något befängt.

Under strecket
Publicerad

Filosofi har kommit på modet. I radions P1 visar sig detta bland annat i program som ”Filosofiska rummet” vilket inleds med avspända pianotoner. Varpå programledaren ställer en fråga av typen: Vad är egentligen X? Här kan X vara vad som helst. Vad är egentligen tid? Vad är egentligen rum? Vad är egentligen kärlek? De för programmet enkom städslade filosoferna sätter därefter igång och pratar om något annat. Ty frågan var kanske inte precis menad som en filosofisk fråga, utan som en kick, en tanke-kick – ett ”djup” att locka lyssnare med.

Samma andas barn tycks Tankar för dagen på morgnarna i P1 vara. Med nätt och jämnt antytt vibrato framsägs anspråksfulla tänkvärdheter, som avtonas med bedrövande musikalisk klagan.
Syftet med Filosofiska rummet är folkbildande. Och då, tycks man mena, är det viktigaste inte att släcka kunskapstörsten, utan att väcka den.
Till följd av folkbildningsvurmen löper filosofin risk att i likhet med vetenskapen – så att säga – tappa ansiktet inför massornas bifall. Den kritiska prövning av övertagna åsikter, och medföljande självprövning, som är A och O i filosofin och i mer kvalificerade former av vetenskap platsar knappast i vår tids mediaklimat.

Annons
Annons
Annons