Annons
X
Annons
X

Vad är det vi medverkar till?

SURROGATMÖDRAR En hel industri har växt fram kring surrogatmödrar och det liknar organhandel med fattiga kvinnor inblandade. Deras rättslöshet väcker tankar kring etik och värderingar, skriver familjerättssocionomen Lotti Sörelius.

(uppdaterad)

I mitt arbete som familjerättssocionom i Mellansverige har jag nyligen handlagt en utredning gällande adoption av ett barn, som har fötts av en surrogatmamma i Indien. Ett par liknande ärenden har utretts av mina kollegor. Detta är ett nytt område för oss familjerättssocionomer och väcker en mängd tankar om etik och värderingar och fick mig att ställa frågan: Vad är det vi medverkar till?

När man googlar på surrogatmor finns en mängd information gällande området och man förstår att det är en industri som ökar över hela världen. På internet kan man få uppgifter om hur verksamheten går till, hur mycket ett barn kostar i olika länder och förslag på kontakter. Förmedlingen av ett barn kostar mellan 250000 kronor och 600000 kronor, beroende på vilket land man vänder sig till. De billigaste länderna är låglöneländer som Indien och Ukraina. I USA kostar det dubbelt så mycket. Av dessa pengar får surrogatmodern en mycket marginell del, men det motsvarar i Indien ungefär tio årslöner för en fattig kvinna.

Företeelsen, som till en början mest handlade om enstaka kvinnor som ställde upp privat som surrogatmödrar, har alltmer övergått till stora kliniker som ägnar sig åt denna verksamhet. Samtidigt har det vuxit upp mödrahem, där kvinnorna tvingas bo under större delen av graviditeten. På mödrahemmen delar flera kvinnor ett litet rum, lever under primitiva förhållanden och får inte röra sig utanför hemmets område.

Annons
X

I Indien upprättas ett surrogatkontrakt med den blivande surrogatmodern, där hon måste förbinda sig att ställa upp på en mängd föreskrifter. Hon får bland annat underteckna att hon är införstådd med att den medicinska processen kan innebära komplikationer både under och efter graviditeten och att den blivande fadern/beställaren inte har något ansvar gentemot henne, för eventuell skada som kan uppstå.

Kvinnan måste underteckna att hon inte skall yppa något om innehållet i kontraktet och hon får inte behålla någon kopia av kontraktet eller av sina egna medicinska journaler. Kvinnan måste också förbinda sig att aldrig starta en juridisk process gällande barnet.

Den blivande fadern/föräldrarna får information om när det är dags för förlossning, som ofta sker genom kejsarsnitt, så att han kan närvara på sjukhuset. När barnet är fött, skiljer man barnet direkt från modern och överlämnar det till fadern.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Det ärende som jag kom i kontakt med handlar om två gifta män, där den ena ville adoptera sin makes biologiska barn. Barnet hade blivit till genom att ägg från en äggdonator hade befruktats med den ena mannens sperma. Därefter hade befruktade embryon satts in i en kvinnas livmoder. I Indien får man välja äggdonator och vanligtvis väljer man en högutbildad akademiker. Surrogatmodern däremot har oftast en mycket kort skolutbildning.

    Eftersom det är tingsrätten som tar beslutet om adoption och jag hade flera frågor gällande surrogatkontraktet, rådfrågade jag dem för att kunna ta ställning till om adoption skulle vara till fördel för barnet. Enligt svensk lag betraktas den kvinna som föder ett barn som biologisk mor, oavsett om hon är genetisk mor till barnet. Vidare säger lagen att den biologiska moderns samtycke till adoption inte får lämnas innan hon har återhämtat sig efter nedkomsten och att den tiden inte bör understiga sex veckor. I mitt ärende fick modern underteckna samtycket till adoption endast sex dagar efter förlossningen, vilken dessutom skedde med kejsarsnitt. Jag ville även ta reda på hur tingsrätten ser på att man i surrogatkontraktet avtalar bort rätten att starta en juridisk process.

    Tingsrätten svarade inte på mina frågor och jag undrar vad detta ointresse kan bero på.

    Eftersom barnet vistades i Sverige tillsammans med sin biologiske far och barnets biologiska mor, den så kallade surrogatmodern, redan hade avsagt sig alla rättigheter så var det naturligtvis svårt att göra annat än att föreslå att faderns make skulle få adoptera barnet.

    Jag tycker att denna verksamhet har stora likheter med organhandel. Man betalar en kvinna, för att hon ska bära och föda ett barn åt någon annan och ser det som att man en kort tid hyr hennes livmoder. Kvinnan däremot utsätter sin kropp och sitt psyke för något, som hon får leva med resten av sitt liv. Jag undrar dessutom vad man har för garantier för att dessa kvinnor inte har utsatts för någon form av hot eller tvång eller om det enbart handlar om ren och skär överlevnad.

    Jag har också tänkt mycket på hur barn som har fötts av en surrogatmor, kommer att uppfatta sin situation när de blir större. Det är naturligt att de börjar fundera över vem som är deras riktiga mamma, kvinnan som bar och födde dem eller kvinnan som donerade sina ägg? Vad hände med deras mamma efter förlossningen, hur mår hon idag och hur blev hennes liv? Vad var anledningen till att hon mot betalning utsatte sig för de fysiska och psykiska umbäranden det innebär att bli gravid på detta sätt, för att sedan lämna ifrån sig barnet till för henne helt okända människor. Barnen kan också börja fundera över sin far och det faktum att han har betalat en fattig kvinna för att hon skulle föda hans barn.

    LOTTI SÖRELIUS

    familjerättssocionom

    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X