SvD Perfect Guide
Annons

Vad är det som formar ens politiska övertygelse?

Text: Hugo Rehnberg - 2 juni 2017

Söndagsmorgon, hösten 1994.

Min pappa och jag satt i köket och åt frukost. Framåt eftermiddagen skulle jag för första gången i mitt liv gå och rösta.

– Har du bestämt vilka du ska rösta på? frågade han mellan tuggorna.

– Nja …

Mitt politiska intresse vid den här tiden var svalt, för att inte säga obefintligt. Det är högst osannolikt att jag kunde namnet på någon annan i regeringen än statsministern.

– Okej, sa pappa, här har du en tusenlapp. Den får du om du röstar på Folkpartiet. Men du får två tusen om du röstar på vänstern.

Tankarna skenade. Jag ville förstås rusa därifrån med den större summan men efter att ha överlagt med mig själv en stund insåg jag att det skulle kännas förljuget. Det fick bli tusenlappen.

Min fars exempellöst usla lektion i demokrati ledde alltså till att jag blev folkpartist. Vilket jag förblivit.

För en 18-åring är familjen den absolut starkaste politiska influensen. Tonåringar må vara upproriska, men när det kommer till röstande tenderar de att följa i pappas och mammas fotspår. Vilket inte är så märkligt: ett barn är ju som ett tomt glas som föräldrarna kan hälla ner sina politiska övertygelser i.

Annons
Annons

Amerikanska studier pekar på att ungdomar vars föräldrar är politiskt engagerade i större utsträckning väljer samma riktning. Och pappans politiska identitet har – generellt – en något större tendens att smitta av sig än mammans. Den diskrepansen minskar dock för varje generation.

Här kommer något intressant. Föräldrar som lutar åt höger har något större inverkan på sina barns politiska övertygelser. Vilket på sätt och vis låter logiskt, det finns fler frisinnade rebeller på vänsterflanken.

Vid 35 har föräldrarnas inverkan på barnens politiska åsikter minskat rejält. Nu påverkas man mer av idé–strömningarna i grannskapet samt av sin partners ståndpunkter. Vid 50 har partnern seglat upp som ohotad etta på politiskt inflytande-listan (äktenskap med hyfsad politisk samsyn har för övrigt större chanser att överleva).
Om ni vill påverka era barn i någon politisk riktning gäller det alltså att lägga allt krut vid rätt tidsfönster. För även om min pappas metod var synnerligen osofistikerad fungerade den. Personligen skulle jag nog ha vänt på det, och utlovat premier om min son inte röstade på vissa partier.

Annons