Recension

Mig äger ingenVackert vittnesbörd om en sorglig pappa

Publicerad
Annons

Det vimlar av tragiska fäder i litteraturen: självutgivande och kärleksfulla, men också druckna, patetiska och hopplöst tafatta i sin oförmåga att ge uttryck för sin kärlek. I litteraturen som i livet, med andra ord. Historikern och den socialistiska debattören Åsa Linderborg ger nu sitt bidrag till de sorgliga fädernas pantheon med boken Mig äger ingen, en gripande minnesbok om hennes far men också en genomkomponerad och omsorgsfullt litterariserad text.

När Åsa Linderborg, eller Andersson som hon hette som barn, var fyra år lämnade hennes mamma hemmet. Hon hade träffat en annan. Åsa lämnade hon kvar, för att hon inte hade hjärta att ta ifrån maken Leif det vackraste han hade. Så uttryckte hon själv saken flera år senare. Åsa Linderborg dömer inte. Hon hade en pappa som älskade henne reservationslöst och en mamma som ändå fanns till hands, om än några mil bort. Som tur var hade hon också en farmor och en farfar som gav henne mat, när pappas lön tagit slut, och en faster som tog hand om deras tvätt.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons