X
Annons
X
Film
Recension

Call me by your name Vackert samspel i film att förälska sig i

Premium

Ett perfekt blandband för den första kärleken, en vacker, förgänglig sommarflirt – Luca Guadagninos "Call me by your name" tar ett lösare grepp än brukligt om det sexuella uppvaknandet.

Stjärnskottet Timothée Chalamet som Elio.
Stjärnskottet Timothée Chalamet som Elio. Foto: UIP/Sony

I den lummiga romansen "Call me by your name" blir första kärleken en taktil allkonstupplevelse. Till denna ingår det att den italienske regissören Luca Guadagnino gör något som Tarsem Singh, Gore Verbinski, Guy Ritchie och Nate Parker misslyckats med: släpper lös Armie Hammers fulla potential.

Med stängda ögon, uppkavlade ärmar, beigea khakishorts och låga Converseskor förlorar sig Hammer, annars så komiskt stelbent, i rytmiska hammare-och-spik-rörelser till den syntiga marimban i The Psychedelic Furs hitsingel "Love my way". Denna euforiska filmhändelse – den mest förlösande dansscenen sedan Denis Lavants chefsadjutant spårade ur till eurodisco i Claire Denis "Beau travail" – är mer än bara en kiropraktisk justering. Snarare skänker Guadagnino liv åt Hammers statylika kropp med en filmisk förvandlingskonst av mytologiska proportioner.

Stjärnskottet Timothée Chalamet som Elio.

Foto: UIP/Sony Bild 1 av 7

”Den största skönheten i ’Call me by your name’ är samspelet mellan Hammer och Chamalet”, skriver SvD:s recensent.

Foto: UIP/Sony Bild 2 av 7
Foto: UIP/Sony Bild 3 av 7
Foto: UIP/Sony Bild 4 av 7
Foto: UIP/Sony Bild 5 av 7
Foto: UIP/Sony Bild 6 av 7
Foto: UIP/Sony Bild 7 av 7
Annons
X
Annons
X
Annons
X