X
Annons
X
Recension

Silverfågeln Vackert om Jussi Björlings succé och förfall

Den unge Jussi (Tobias Westman) och Linnea (Annika Sandberg) gömmer sig i garderoben i en scen ur ”Silverfågeln”.
Den unge Jussi (Tobias Westman) och Linnea (Annika Sandberg) gömmer sig i garderoben i en scen ur ”Silverfågeln”. Foto: P-J Jansson

När man lyssnar till inspelningar av Jussi Björling blir man yr av välljud, av röstens glans och hetta, urkraft och sårbarhet. Han var bördig från Stora Tuna i Dalarna och det är en kärleksförklaring av Vattnäs Konsertlada att beställa en opera om bygdens son.

Jussi Björling (1911–1960) sjöng från det han var fyra år tills hjärtat brast. Greta Sundbergs libretto bygger på Yrsa Stenius djupt personliga bok "Tills vingen brister" som driver tesen att Björlings förmåga att beröra handlar om hur rösten speglar hans rotlöshet sedan tidig barndom. Jussis mor dog när han var sex. Underbarnets kringflackande turnétillvaro med bröderna och fadern i The Bjoerling Male Quartet präglade honom för livet. Sundberg låter barnets utsatthet vara själva smärtpunkten i porträttet av en världstenor och nationalklenod. Den gudabenådade röstens baksida är ångest och självdestruktion. Känslorna av övergivenhet och självförakt dövas av spriten. Livet en berg- och dalbana mellan succé och förfall.

Den unge Jussi (Tobias Westman) och Linnea (Annika Sandberg) gömmer sig i garderoben i en scen ur ”Silverfågeln”.

Foto: P-J Jansson Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X