Recension

I smärtans rikenVackert och smärtsamt om sexualitetens pris

Under strecket
Publicerad
Annons

Ibland kan man misstänka att det finns en korrelation mellan den allra vackraste poesin och den allra intensivaste smärtan. Kanske är det omvänt just för att dagens författare lever ett i många avseenden bekvämt liv som de i så stor utsträckning sätter ett värde på ett orent skrivsätt och uppfattar skönhetslidelsen som naivt fånig. Denna typ av reflektioner är det lätt att ägna sig åt, när man läser dagboksanteckningarna från en person som åtminstone i slutet av sitt liv hade det allt annat än bekvämt: Alphonse Daudet.
I smärtans riken är titeln på en bok vars första hälft utgörs av Daudets anteckningar från den tid då hans syfilis gick in i sin riktigt smärtsamma fas. Bokens andra hälft består av de dagboksanteckningar av Edmond Goncourt som berör dennes umgänge med Daudet från samma period. Sammanställningen av de två texterna erbjuder ett intressant dubbelperspektiv, inte bara därför att de skildrar Daudet både inifrån och utifrån utan dessutom genom att Daudets levnadsöde dubbelexponeras med Edmunds bror Jules sista tid i livet. Jules hade nämligen dött i syfilis några år tidigare.

När man i dag ser tillbaka på syfilisepidemin i slutet av 1800-talet, och dess tortyrliknande behandlingsformer, är det inte helt svårt att förstå den sexualskräck som då och då kommer till uttryck i litteraturen från samma period. Att se manliga författares demonisering av sexualiteten som uttryck endast för en manlig rädsla för den frigjorda kvinnan ter sig onekligen litet långsökt om man beaktar de smärtsamma konsekvenser av sexualiteten som Daudet redogör för i sin dagbok och som leder honom allt djupare in i morfinmissbruk.

Annons
Annons
Annons