Vackert Netflixdrama om att tröttna på familjen
Ia Shugliashvili som Manana.
En överbelamrad lägenhet i ett arbetarkvarter i Georgiens huvudstad Tbilisi: en familj över tre generationer är samlade under samma tak, enligt vanlig georgisk modell. Alla har olika rutiner, alla går på varandra, och så gott som alla har starka åsikter, särskilt om andras göranden.
Ofrivilligt i centrum står Manana, en mamma, hustru, dotter och litteraturlärare som en dag får nog. Hon tar sina väskor och flyttar till en lägenhet i en annan del av staden. Beslutet tar familjen på sängen – här tycks inte föreligga några uppblossade konflikter – men regissörerna låter aldrig åskådaren tvivla på skälen. Det räcker väl att Mananas rörelsefrihet, alltjämt vid 50 fyllda, tycks obefintlig – omringad av en passiv man, två bortklemade barn (som redan kunde varit utflugna), flickvänner och pojkvänner som kommer och går, samt två åldrade föräldrar som fortfarande kräver sin uppmärksamhet.