Recension

Efter honom syndafloden. En roman om Jack KerouacVacker resa mot avgrunden

KULTENS BAKSIDA. Beatförfattaren Jack Kerouacs självförbrännande väg utför skildras med fina valörer i Per Planhammars roman. Det sorgliga skapar en nästan osannolik lycka hos läsaren, skriver Mats Gellerfelt.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad
Per Planhammars (bilden) roman om Jack Kerouac ”skapar en en sådan lycka som bara riktig berättarkonst kan förmedla”, skriver recensenten.

Per Planhammars (bilden) roman om Jack Kerouac ”skapar en en sådan lycka som bara riktig berättarkonst kan förmedla”, skriver recensenten.

Foto: THERESIA VISKA
Annons

En av många livaktiga men också ibland diskutabla genrer inom romanlitteraturen är den som har verkliga personer som gestalter. Det kan gälla Edith Södergran, Ingmar Bergman, Napoleon eller till och med Auschwitz-kommendanten Höss. Diskutabelt, därför att de dokumentära ambitionerna eller pretentionerna ofta snarare blir pretentiösa, som om ansatsen skulle kunna leda till den ”sanna” bilden av en levande eller en gång levande människa. Det vilar ibland något förkonstlat över projekten. Det är invändningar som kan riktas mot Per Planhammars förvisso ofta lysande roman om beatlitteraturens ikon och främste mytgestalt, Jack Kerouac. År 1957 slog han efter några inledande svårigheter med dunder och brak igenom med ”On the road”, på svenska ”På drift”, den slutgiltiga
road movien om en fantastisk resa från kust till kust i USA, fylld av poesi och USA-stämningar (”lonely as America”) – på sin tid en skandalsuccé, fast den förvisso numera framstår som rätt oskyldig.

Romanen blev inledningen till författarens personliga resa som myt och som kultfigur för framför allt för unga människor och för författare in spe. Kerouacs författarskap kom att bli omfattande och ofta hiskeligt ojämnt, pendlande mellan genialt och katastrofalt.

Annons
Annons
Annons