TystnadenUtsattheten berör i överlastad Bergman

Sandra Redlaff och Mia Höglund-Melin i ”Tystnaden”.
Sandra Redlaff och Mia Höglund-Melin i ”Tystnaden”. Foto: Ola Kjelbye

Ingmar Bergmans strama kammarspel ”Tystnaden” blir på scenen ett mångordigt, dubbelexponerat drama med extra allt. Det estetiskt avancerade tar över och stjäl fokus från mötet mellan skådespelarna, med publiken.

Under strecket
Publicerad
Karin Lycke, Marta Andersson Larson, Sandra Redlaff, Ramtin Parvaneh och Farrokh Tavakoli.

Karin Lycke, Marta Andersson Larson, Sandra Redlaff, Ramtin Parvaneh och Farrokh Tavakoli.

Foto: Ola Kjelbye
Annons

Ingmar Bergman påstod en gång att det var ungefär sju(?) repliker i hans film ”Tystnaden”. I själva verket är det många fler. Och i Mark O’Hallorans fria bearbetning är det ännu fler. 

När Bush Moukarzel regisserar denna pratsamma tystnad på scenen läggs många lager på ursprungshistorien.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons