Annons
X
Annons
X

Utrikesprofiler undvek konflikt

Riksdagens beslut att kalla massakrerna i Turkiet för folkmord pekar mot en mer idealistisk utrikespolitik efter ett rödgrönt maktskifte. Den diplomatiska krisen utlöstes av att ett antal riksdagsledamöter röstade efter sitt samvete. Men också för att några inte gjorde det.

ANALYS | OMRÖSTNINGEN

Två av Sveriges ledande utrikespolitiker deltog inte när riksdagen fattade beslutet om folkmord i Turkiet.

Socialdemokraten Urban Ahlin, möjlig utrikesminister i en rödgrön regering, fanns inte i kammaren. Det gjorde inte heller Fredrik Malm, Folkpartiets utrikespolitiske talesman. Båda hade problem med partilinjerna.

Fredrik Malm hade skrivit under den motion som vann, i strid mot den egna borgerliga alliansens linje. För att slippa konflikten kvittade Malm och hans samvete ut sig.

Annons
X

Urban Ahlin är emot riksdagsbeslutet som hans rödgröna block drev igenom. Förslaget vann med en röst och om Urban Ahlin hade röstat emot så kunde det ha stoppats. Men Ahlin och hans övertygelse kvittade också ut sig.

Riksdagsledamöter kan hantera obekväma riksdagsbeslut genom att undvika dem. Utrikesminister Carl Bildt väljer i stället att försöka strunta i själva beslutet: ”Vår linje ligger fast” bloggar Bildt. Men i en parlamentarisk demokrati får regeringen problem om den driver en linje på kollisionskurs med riksdagsmajoriteten.

Sakpolitiskt är Carl Bildts och regeringens linje densamma som Socialdemokraterna stod för fram till höstens partikongress, då partiet bytte uppfattning.

Det kan kallas för en realpolitisk hållning, som traditionellt är kopplad till regeringsinnehav och är naturlig för partier som uppfattar sig som statsbärande. Den vilar tungt på internationell diplomati och tolkningar av folkrätten.

Frågan om folkmord var en punkt där S-kongressen lade om partiets utrikespolitiska linje i en riktning som kan kallas mer idealistisk. En annan var erkännandet av Västsahara, en linje som kommer att skapa konflikt med Marocko om den blir rödgrön regeringspolitik.

Små partier som brukar vara i opposition står ofta för en mer idealistisk utrikespolitik, oavsett om de befinner sig till höger eller vänster.

Miljö- och Vänsterpartiet har aldrig regerat, och har inget till övers för en realpolitisk utrikeslinje. Ihop med en mer idealistiskt orienterad socialdemokrati kan ett maktskifte därför innebära en faktisk utrikespolitisk förändring.

Annons
Annons
X
Annons
X
Annons
X