Annons

Utred svensk anslutning till Nato

SÄKERHETSPOLITIK Frågan om ett svenskt medlemskap i Nato måste analyseras och debatteras öppet. Medborgarna riskerar annars att ställas inför fullbordat faktum, skriver överste Ulf Henricsson och miljöpartisten Annika Nordgren Christensen.

Under strecket
Publicerad

Försvars- och säkerhetspolitiken kommer troligtvis glida obemärkt genom valrörelsen även i år – sånär som en återkommande diskussion om de 40 miljarder kronor i försvarsbudgeten som de politiska partierna strider om, mer eller mindre på marginalen. Budgeten i all ära, men försvars- och säkerhetspolitiken förtjänar bättre, i synnerhet nu.

Vi har olika uppfattningar om huruvida Sverige bör bli medlem i Nato eller ej, men vi är helt överens om behovet av en svensk analys och en öppen debatt. Flera samverkande faktorer de närmaste åren riskerar ställa medborgarna inför fullbordat faktum och det bör ingen – oavsett vad man anser om svenskt Natomedlemskap – tycka är rätt och riktigt.

Under kalla kriget hade Sverige ett nationellt totalförsvar som hade förutsättningar att fungera hyfsat på egen hand fram till 70-talet. Idag är vi en integrerad del av Europa och världen och helt beroende av flöden från och till andra länder. Det går inte att prata om ett självständigt försvar av Sverige om man vet hur världen ser ut. Det är få hot som uppträder vid riksgränsen och några krig förebygger vi inte utan samarbete – militärt och civilt och tillsammans med andra. Frågan är hur och med vem?

Annons
Annons

Det pågår en intensiv process inom Nato för att få fram det nya strategiska koncept som definierar alliansens uppgifter och som väntas antas vid toppmötet i Lissabon i slutet av 2010. Alldeles oavsett var man står i sakfrågan kan man vara överens om
att det vare sig duger att huka inför hur det nya Nato påverkar de säkerhetspolitiska struk- turerna och Sverige, eller att man med hedern i behåll kan klamra sig fast vid en argumentationslinje som verkligheten sedan länge har sprungit ifrån.

Den borgerliga alliansen har sedan valet 2006 deklarerat att frågan om svenskt Natomedlemskap inte är aktuellt under innevarande mandatperiod och att det krävs en bred majoritet i riksdagen om det ska vara aktuellt. Under ytan rör det dock på sig. Folkpartiet kräver att medlemskapsfrågan lyfts och både Kristdemokraterna och Centerpartiet har sagt att Försvarsberedningen bör utreda medlemskap. Centern i Stockholm har beslutat att distriktet ställer sig positiva till ett en svensk Natoanslutning.

Rörelsen i borgerligheten påverkas förmodligen av att antalet anhängare av ett svenskt medlemskap i Nato har ökat med fem procentenheter sedan förra årets mätning. Det visar 2008 års SOM-undersökning som genomförts av Göteborgs universitet. Motståndarna till Nato är fortfarande fler, men skillnaden mellan anhängare och motståndare minskar.

Det är dock det finländska agerandet gentemot Nato som är avgörande för den nuvarande regeringens inställning – samma sak gäller av allt att döma även Socialdemokraterna, som inte direkt har rent samvete när det gäller offentlig debatt. Det har hittills varit socialdemokratiska regeringar som har fört Sverige närmare Nato.

Annons
Annons

I Finland har frågan om Nato-medlemskap utretts i omgångar de senaste åren, vilket har utgjort underlag till den säkerhets- och försvarspolitiska redogörelse som lämnades i början av 2009. Man säger ungefär att det även i fortsättningen finns starka grunder för att överväga ett finskt Natomedlemskap, men att politiskt samförstånd är nödvändigt och att beaktandet av medborgarnas åsikt är viktigt när man fattar beslut. Utredningarna och formuleringarna i den säkerhets- och försvarspolitiska redogörelsen har bidragit till en relativt omfattande debatt i Finland och har säkert haft betydelse för de politiska positionerna och opinionen. Förändringar kan ske efter riksdagsvalet 2011 och presidentvalet 2012 när mandatet går ut för president Tarja Halonen.

Låt oss under 2010 utreda för- och nackdelar med ett svenskt medlemskap i Nato så förutsättningslöst som möjligt, till exempel genom att inleda med en utredning av en krets betrodda forskare och säkerhetspolitiskt kunniga personer från olika läger som utses i samförstånd mellan riksdag och regering och som sedan följs upp av Försvarsberedningen. Det skulle öppna för en offentlig debatt som avkräver både Natoförespråkare och Natomotståndare en djupare och mer hederlig argumentation än ”ja genast” eller ”nej aldrig” samt bidra till en välbehövlig offentlig debatt under valrörelsen.

Därmed står Sverige starkare i diskussionen om de säkerhetspolitiska vägval som ofrånkomligen kommer att väckas i samband med Natos nya strategiska koncept och Finlands kommande överväganden.

Om man är trygg i sin uppfattning förmår man vanligtvis att sakligt pröva både sina egna och andras argument, ta in nya fakta och välkomna debatt. Det gäller såväl Natoförespråkare som Natomotståndare. Om detta är vi helt överens.

ULF HENRICSSON

överste av första graden (pensionerad) med omfattande internationell erfarenhet

ANNIKA NORDGREN CHRISTENSEN

före detta riksdagsledamot (MP) och före detta ledamot av Försvars- beredningen

Båda undertecknarna är ledamöter av Kungl Krigsvetenskapsakademien.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons