Annons
X
Annons
X

Utmana bion som visningsfönster

KRÖNIKA | FILM

Tidigare i höst skrev jag en lista över 00-talets bästa svenska filmer till tidskriften FLM. Sådana är alltid svåra att få ihop, men med tre månader kvar till decenniets slut trodde jag i alla fall att jag hade sett allt som kunde platsa.

Det var innan jag hade sett Håkon Lius långfilmsdebut Miss Kicki.

Miss Kicki – som har gjorts inom ramen för Rookieprojektet – handlar om en kvinna spelad av Pernilla August som tillsammans med sin tonårsson reser till Taiwan. Han tror att resan handlar om att återknyta kontakten – mamman har bott utomlands under många år och han har växt upp med sin mormor – men hon är där för att söka upp en man som hon har träffat på nätet.

Annons
X

Miss Kicki är något så ovanligt som en svensk film med flytande dialog, bra skådespeleri, snyggt foto, intressanta miljöer och en handling som vågar lämna saker till vår fantasi. Jag har hört Liu beskrivas som en ung Cassavetes – ett påstående jag gärna skriver under på.

Det låter ju väldigt intressant tänker den filmintresserade läsaren och undrar när Miss Kicki går upp på bio. Tyvärr: det är tveksamt om den gör det.

Miss Kicki visas på Stockholms filmfestival, men saknar distribution. Under festivaltiden kan man dock se den hemma via en video-on-demand-tjänst; något som i biografmonopolets Sverige knappast underlättar chanserna till distribution.

För SF tycks sky tanken på att film ska tillgängliggöras parallellt i flera fönster. Som de visade i sina reaktionära uttalanden om biografens exklusivitet, apropå Folkpartiets förslag om att få in bredbandsbolagen i filmavtalet (SvD 28/10), så är detta deras mardröm. Det skulle innebära att de måste göra biografen attraktiv och konkurrensvänlig. Istället pratar de hellre om pirater och lanserar skåpmat på sin egen nättjänst.

Vi har en absurd situation i Sverige: statliga kulturpengar finansierar film som måste gå ut på en kommersiell monopoliserad biografmarknad. Nästan alla bra svenska filmer går upp i försvinnande få kopior och har ett kort biografliv.

Det är lätt att kritisera SF, eller önska att fler kreatörer vågade tänka utanför biografen som lanseringsform. Men vi som bevakar film måste börja fundera på vår roll: vi recenserar minsta skitfilm för att den får biopremiär, medan riktigt bra filmer bemöts med tystnad trots att de finns tillgängliga på dvd eller via nätet. Vi måste utmana biografen som det viktigaste visningsfönstret.

Jag skriver det här ifrån New York där jag lagligt kan se festivalaktuella filmer från hela världen på min dator eller i video-on-demand-tjänster på tv.

Och om situationen i Sverige inte ändras drastiskt då kommer det inom ett par år att vara lättare att se den svenska filmens framtid på den här sidan Atlanten.

Annons
Annons
X
Annons
X
Annons
X