Annons

Sanna Rayman:Utan vittnen vittrar rättvisan

Oroande att allt färre vill vittna.
Oroande att allt färre vill vittna. Foto: JESSICA GOW/SCANPIX
Under strecket
Publicerad

En gång promenerade jag rakt in i handgemäng och rasistiska förolämpningar. Nästan ett år senare vittnade jag i rätten. En sak som slog mig då var att flera av de övriga vittnena inte var där. Varför vet jag inte, men jag tänker på detta när jag hör den gångna helgens Kaliber i P1 (SR 21/9). Programmet handlar om vittnen som drar sig ur och ämnet granskas även i kommande helgs utgåva. Det exempel som Kaliber utgår ifrån är det mycket omskrivna fallet i Kroksbäck i Malmö häromåret, då en man misshandlades svårt inför sin ettårige son samt minst ett fyrtiotal personer.
 

Kroksbäckexemplet är gastkramande. Den polis som var först på plats berättar om frustrationen när runt 40 potentiella vittnen vägrade säga pip. Inför deras ögon hade flera personer just försökt kasta ner en man från en bro, slagit på hans händer när han klamrat sig fast vid räcket. Men ingen hade något att säga. Reportaget sätter historien i sitt lokala och kulturella sammanhang. Kroksbäck hade redan förut haft problem med gängkriminalitet och skjutningar. Därtill kommer, berättar en tjej som intervjuas, att många boende i området har ett djupt rotat ”släkttänk”. Att bråka med eller skvallra på en person är också att göra detsamma mot hela dennes släkt. Vilket kan skapa problem. Vittna under namn skulle jag inte göra, försäkrar hon. ”Man vet inte vad som kan hända”.
 

Annons
Annons
Annons