Utan tomrum

Men hur hann du skriva en bok, samtidigt som du var förläggare och regissör och mamma till tre små barn, varav ett med Downs syndrom, samt gift med Erik? ”Det hjälper att vara manisk”, säger Pernilla Glaser, 35, och ler åt sig själv.

Under strecket
Publicerad
Pernilla Glaser.

Pernilla Glaser.

Foto: LARS PEHRSON
Annons

Vi möts i familjens hus högt på en kulle i Stockholms skärgård, och under dryga två timmar är hon på, oavbrutet och intensivt, om boken, sig själv, familjen, litteraturen, kulturen och skolpolitiken, och oförmågan att bara sitta still och titta på de vackra tulpanerna på bordet, verkligen ta in dem, istället för att gå och kolla mejlen.

–Det uppstår aldrig några tomrum i mitt liv, och dem måste jag egent­ligen ha, det vet jag nu, men jag kan bara resonera mig fram till dem. Tomrummen kräver att jag fattar ett beslut, att jag till exempel säger: Nu tar jag mig en promenad i skogen.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons