Utan skyddskonstruktioner

Fabian Kastner skriver om en av den nordiska litteraturens mest intressanta och kontroversiella röster som nu har tystnat.

Uppdaterad
Publicerad
Annons

Den norske författaren Stig Sæterbakken har oväntat gått bort, 46 år gammal. Jag läste ut hans senaste roman på svenska, ”Lämna mig inte”, under natten mot onsdagen, samma natt som han lämnade oss. Slog igen boken med märkligt blandade känslor, på en gång upprymd och bedövad. Upprymd över att man kan skriva med sådan intensitet, sådant allvar, sådan absolut närvaro. Upprymd också över att Sæterbakken med denna bok tycktes ha trängt igenom en barriär, nått fram till den punkt som hela författarskapet pekade fram emot.

Mer bekant var känslan av att vara bedövad. Man blir det av att läsa Sæterbakken. Man måste stålsätta sig inför hans böcker, försöka värja sig emot dem, för det är böcker som krossar allt som kommer i deras väg. Som prövar styrkan i ens moraliska kompass, mäter närheten och avståndet till det främmande inom en.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons