Recension

Utan personligt ansvarMästerlig skildring av kärlekens ovisshet

Lena Anderssons uppföljare till förra årets succéroman är lika mästerlig i sin gestaltning av tvåsamhetens maktkamp. Diskussion bör följa även efter denna bok, spår Viola Bao.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad
”Allt det här är tillfälligt. En bok har en begränsad intresselängd. Och det som hänt med ’Egenmäktigt förfarande’, det kan man inte ens hoppas på under en livstid”, sa Lena Andersson i söndagens SvD (2/11).

”Allt det här är tillfälligt. En bok har en begränsad intresselängd. Och det som hänt med ’Egenmäktigt förfarande’, det kan man inte ens hoppas på under en livstid”, sa Lena Andersson i söndagens SvD (2/11).

Foto: ULLA MONTAN
Annons

Ett tjugotal sidor in i ”Utan personligt ansvar” beskrivs hur Ester Nilsson kommer hem från en lunchträff med Olof Sten på Blå Porten på Djurgården – en av deras första. Hon är nedslagen. Efter att öppenhjärtigt ha förkunnat att hon vill leva sitt liv med honom, har han svarat med vad som verkar vara ett klart besked: han tänker inte lämna sin hustru. Hon förbereder sig på att aldrig träffa honom mer och har precis raderat hans nummer när hon får ett sms.

Om Olof redan har redogjort för sina avsikter, varför då skicka ytterligare ett – ganska långt! – meddelande, där han bara upprepar det han redan sagt, och därtill smickrar henne med en rad komplimanger? Ester resonerar att ”detta meddelande inte var sitt innehåll, utan sin handling” – nog måste det betyda något. Några dagar senare hör han också av sig igen, och snart har de inlett en erotisk relation.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons