Annons
X
Annons
X

Utan kläder i Kroatien

Att tillbringa hela dygnet utan kläder är också en semesterstil. I Kroatien accepterades naturismen tidigt och nakenbadare från hela Europa fortsätter att vallfärda dit.

Morgonsolen har knappt gått upp i Valalta. Skuggorna från piren ligger långa över vattnet och solstrålarna dröjer sig ännu kvar mellan trädtopparna. Havet är stilla i gryningsljuset. Trots att klockan nyss passerat sex är människor i rörelse vid stranden. Morgondoppet är lika viktigt som frukosten.

En äldre man tar sin hustrus hand medan de kliver ut på de hala stenarna i strandkanten. En pappa och hans tonårige son trampar barfotatyst över en träbrygga, en kvinna stannar halvvägs ned på bryggans järnstege. Ute i viken rör sig mörka huvuden, simtagen kluckar svagt.
Efter badet travar jag iväg med handduken över axeln, naken så när som på vigselringen. Så gör alla. Skillnaden mellan Valalta och resten av världen är att här använder man aldrig badbyxor, bikini eller baddräkt. I klartext – det är förbjudet att bada med kläder på.

Valalta är ett av världens största naturistläger. Slarvigt uttryckt är naturism detsamma som nakenbad, eller nudism. Men naturismen är mer än så; det är en livsstil där man tillbringar dygnet runt utan kläder.
Efter frukost promenerar jag genom lägret. Vid ett trailerbord gäspar ett nyvaket italienskt par med espressokoppar i händerna. En skämtsam berlinermamma vid ett gasolkök steker ägg till tre mindre barn. Två tjejer runt tjugofem har placerat husvagnarna i vinkel. Medan pojkvännerna ännu sover därinne läser de i sina solstolar, den ena uppslukad av Stephen King.

Annons
X

Trots att Valalta har 5 000 campingplatser och 6 000 bäddar känns allt småskaligt och välskött; med slingrande stigar, bänkar, strandremsor och skuggande träd. Jag stannar till hos fyra kakaobruna sjuttioåringar från Salzburg, de skrattar åt ett gemensamt minne medan de slevar upp plommonmarmelad på knaperfärska brötchen. Gertrude pekar på en dunge djupröda rosor; hon planterade dem för trettio år sedan – de har varit här varje sommar sedan 1964.
Men en sak skiljer alltså Valalta från en vanlig camping. Alla människor är nakna. Alla kroppar är jämnbruna – inte en vit strimma någonstans.
– Om vi ska handla slänger vi på oss något, säger holländarna Ton och Nell som jag träffat på puben dagen innan. Och på kvällen har vi kläder på oss. Men aldrig på dagen.

Vi har inget att dölja, är deras inställning.
I likhet med flera andra stora naturistläger ligger Valalta i Kroatien. Närmare bestämt i Istrien, den gröna halvön i Adriatiska havets nordspets. Turismen här är gammal. Romarna byggde sommarvillor i trakten under antiken, liksom förmögna Venedigbor tusen år senare. Områdets första guidebok trycktes redan 1848, gjord för besökare från kejsardömet Österrike-Ungern som Istrien då var en del av.
Varför dåvarande Jugoslaviens president Tito på 1950-talet satsade på naturism är oklart. Kanske var motiven regionalpolitiska, kanske behövde det kommunistiska Jugoslavien hårdvaluta. Och naturisterna letade efter ställen att vara. Istrien med många små badvikar, skönt sommarklimat och charmiga kustorter var ett bra val.

År 1961 öppnades Koversada, ursprungligen en campingplats på en liten ö där besökarna kunde vara ifred. Det var Europas första öppna naturistanläggning. Hit kunde besökarna komma oanmälda, utan medlemskap i en förening och utan att känna någon.
– Den tidens besökare kunde vara ganska påstridiga. Naturism var en ideologi och människor tog av sig kläderna precis innanför grindarna. Ingen hade textilier på kroppen, varken på restaurangen eller marknadsplatsen, säger Koversadas unge välutbildade hotellchef Aleksandr Tidic.
– Numera tar man det lugnt, fortsätter han. Men självklart har vi vakter. De som badar med badkläder måste lämna området. Vakterna ser också till att ingen smygfilmar volleybollspelande kvinnor, vindsurfande män eller tonåringar i hopptornen. Sådana filmer kan säljas.

För ungdomar mellan 13 och 19 år gäller särskilda regler. De har en egen avskild strand där de kan bada med eller utan kläder.
– Puberteten är en känslig ålder.
Aleksandr Tidic ler vänligt.
– Ungdomarna måste själva kunna välja.
År 1974 antogs en internationellt accepterad defintion på naturism: ”Naturismen är en livsstil i harmoni med naturen. Den utmärks av praktiserandet av gemensam nakenhet och har till ändamål att uppmuntra självkänsla, respekt för andra och för omgivningen.”
Som rörelse uppstod naturismen runt 1900 i Tyskland, Schweiz och Skandinavien, med utlöpare till Österrike, Nederländerna och Frankrike. Då var naturisternas tanke om en gemensam nakenhet djupt kontroversiell. De första tyska naturistlägren låg på avskilda badanläggningar, omgivna av rykten.
Runt både Koversada och Valalta går taggtrådsstängsel. Av de bastanta, låsta grindarna kan man utläsa att även om nakenbad i dag är allmänt accepterat på många platser på kontinenten finns fortfarande tabun runt kroppen.

Minst 40 procent av besökarna är tyskar, så har det alltid varit. Österrikarna är också flitiga besökare, men den snabbast växande gruppen är italienarna. Tittar man på kartan är det inte förvånande. Till München är det 65 mil, till Wien 56 mil och till Milano 55 mil – på snabba vägar.
Italienarnas intresse för nakenbad föddes på 1970-talet, i takt med uppgörelsen med katolska kyrkan. Men länge var italienska män, ensamma eller i grupp, portförbjudna på Koversada och Valalta. Många var visserligen intresserade av avklädda kroppar, men knappast av naturismens ideal.

En lång dag strosar jag runt på Koversada och träffar människor. Utanför sin husbil i miljonklassen sitter Eugen, en belgisk företagare i sextioårsåldern.
– När jag var ung semestrade jag och en flickvän i Makarska i södra Kroatien, berättar Eugen. Eftersom det var mycket folk där åkte vi till en liten strand en halvmil bort. Ingen hade badkläder och snart klädde vi också av oss – och upptäckte att det var skönare. Sedan dess har jag alltid badat naken.
– Ingen skräpar ner på ett naturistläger, tillägger han. Ingen hög musik. Inga gräl. Femtio bråkiga individer kan göra en camping till ett helvete. Här kan man ha 10 000 människor under högsäsongen, ändå är det trivsamt.

Från Rosenheim i Sydtyskland kommer Martin och Jens. De semestrar här med sina familjer och väninnan Sina; sammanlagt sex barn under sju år. Som pojkar bodde de grannar i varsin bondgård. Deras föräldrar tog dem till naturistläger och till stränder i Spanien och Grekland där nudism var accepterat.

Att de själva skulle bli nakenbadare var däremot inte givet. Inte förrän de som 19-åringar, med fyra andra killar, körde ner till Istrien med lånade husvagnar. Jens skrattar glatt.
– De enda campingplatser vi kände till var naturistläger. Våra kompisar var tveksamma. Måste man verkligen vara avklädd hela tiden, gnällde de. Men det blev vårt livs resa. I två månader kuskade vi runt på alla diskon som fanns.
Numera åker de på naturistläger varannan sommar. De har även varit i Cap d‘Agde i Sydfrankrike och utanför Torrevieja i Spanien.
– Det är bra för barnen, säger Sina och alla nickar instämmande. De får ett naturligt förhållande till sina kroppar. Tänk om jag fått växa upp så … När jag var barn i Tjeckien var det aldrig tal om nakenbad.
Det tredje naturistläger jag besöker ligger på ön Krk i norra Kroatien. Ett landskap med stora linjer och mycket ljus, torra berg, dalar med olivträd och medelhavsek, klart vatten.

Naturistlägret i Punat ligger på en södersluttning, mitt i naturen. Allt är avslappnat, det finns grind men inga stängsel. Turistchefen i området påpekar att naturismen smittat av sig; under sommarsäsongen saknar hälften av alla strandbesökare i Punat badkläder.
– Varför jag kommer hit? Danskan Lene stirrar på mig. Titta dig runt. Kan det bli bättre? Det är vackert, fridsamt. Människor här är snälla. Och om kvällarna hamnar man alltid i intressanta samtal.

Ingvar von Malmborg

Annons
Annons
X
Annons
X
Annons
X