Tog tonårens fritidsgård till Kinshasas slum

”När jag kom till Sverige hade jag någonstans jag kunde gå och leka och träffa ungdomar. Jag ville testa om det fungerade på samma sätt i Kongo och få ungdomarna tro på en ljusare framtid”, säger Tresor Singbo, 29 år, som startade en fritidsgård i Kinshasas slum.
”När jag kom till Sverige hade jag någonstans jag kunde gå och leka och träffa ungdomar. Jag ville testa om det fungerade på samma sätt i Kongo och få ungdomarna tro på en ljusare framtid”, säger Tresor Singbo, 29 år, som startade en fritidsgård i Kinshasas slum. Foto: Carl Bredberg

Att försöka exportera fritidsgården i Falköping, där han själv hängde som tonåring, till Kinshasas slum. Det var en av idéerna Tresor Singbo fick när han ställde sig frågan: hur gör man för att ge barn hopp i ett fattigt och plågat område?

Under strecket
Publicerad

Behovet av sjukvård och utbildning kring sexuell och reproduktiv hälsa är stort i området där man arbetar och 2015 startades en kombinerad ungdomsmottagning och vårdcentral.

Foto: Privat

Barn är framtiden och Hope for Kinshasa första projekt 2011 var en fritidsgård. Här sitter några barn utanför gården och målar.

Foto: Tresor Singbo

Elektricitet är en bristvara i Malueka. 2013 satte man upp solceller med hjälp av Svenska kyrkan i Falköping.

Foto: Tresor Singbo
Annons

Det var ingen lätt uppgift Tresor Singbo tog på sig när han som 24-åring startade ett litet biståndsprojekt i slummen i Malueka, en förort till Kinshasa, i ett land där befolkningen fått utstå krig, korruption, övergrepp och fattigdom. Men han har hela tiden sin mammas röst i sig, ”hopp är en kraft som hjälper oss att kämpa mot livets tragedier”.
För 16 år sedan flydde Tresor Singbo med sin mamma och sina syskon från åttamiljonersstaden Kinshasa till Falköping med sina 16 000 invånare.

– Anledningen att vi kom hit var att min pappa var högt uppsatt militär i Kongo under Mobuturegeringen. När den störtades 1997 blev pappa skjuten och vi var tvungna att gömma oss. Jag minns att det kom militärer hela tiden. Livet blev mörkt. Vi gick inte i skolan, vi levde inte ett normalt liv. Man var konstant rädd.

Annons
Annons
Annons