Recension

Kommando Holger MeinsUtan avsikt att förhandla

Dramat på den västtyska ambassaden 1975 markerade att vänsterterrorismen gjort entré i Sverige. Dan Hanséns och Jens Nordqvists bok om händelsen lyckas förena saklighet med spänning, skriver Steve Sem-Sandberg.

Under strecket
Publicerad
Annons

Jag minns det fortfarande. Kvällsnyheternas återkommande rapporter om gisslandramat, sedan tv-reportern Bo Holmström numera legendariska vrål: ”Lägg ut, lägg ut!” Och i ryckig bild: eldhavet i de urblåsta fönstren på ambassadbyggnadens tredje våning.
Det var för precis 30 år sedan, den 24 april 1975, som vänsterterrorismen kom till Sverige. Om denna händelse - vad som föregick och följde efter den - har Dan Hansén och Jens Nordqvist skrivit en bok som lyckas med konststycket att vara saklig och spännande på samma gång: Kommando Holger Meins. Dramat på västtyska ambassaden och Operation Leo.
Givetvis hade det förekommit isolerade terrorhandlingar i Sverige tidigare. Bland annat hade en grupp kroatiska separatister mördat Jugoslaviens dåvarande Sverigesambassadör. Förövarna fritogs senare efter att Ustasjaaktivister kapat ett svenskt inrikesplan och tvingat ned det på Bulltofta utanför Malmö. Men extremvänsterns blodiga
terroraktioner i Västtyskland tycktes ha gått Sverige spårlöst förbi trots att det fanns mängder av sympatisörer också här hos oss.

Annons

Hansén och Nordqvist inleder med ett historiskt svep bakåt. Från den tyska studentkårens politisering, massdemonstrationerna i framför allt Berlin. Dödsskjutningen av studenten Benno Ohnesorg, det överlagda mordförsöket på studentledaren Rudi Dutschke. Därpå bildandet av den så kallade Röda Arméfraktionen - det första och hittills enda försöket att omplantera en gerillarörelse från tredje världen i ett urbaniserat, högteknologiskt och framför allt demokratiskt västeuropeiskt land.
När dramat på den västtyska ambassaden inleds 1975 har konflikten mellan den västtyska staten och RAF övergått i ett slags ställningskrig. Så gott som samtliga ledande personer inom RAF (inklusive Andreas Baader, Gudrun Enslin och Ulrike Meinhof) sitter i fängelse. En allt mera samlad vänsteropinion agerar för att få fångarna fria. När Karl-Heinz Dellwo, Sigfried Hausner, Hanna Krabbe och de
andra i det så kallade Kommando Holger Meins tar sig in på ambassaden i Stockholm den morgonen är målsättningen att försöka få totalt 26 inspärrade vänsterterrorister fria.
Ett liknande sådant fritagningsförsök hade lyckats i Tyskland förut. Men då hade det handlat om fyra relativt perifera figurer. Förbundskansler Helmut Schmidt, som i denna stund fäller avgörandet, vet att det bland de 26 som nu krävs fria finns ”kallblodiga mördare”. Dessutom handlar det om symbolvärden. Förbundsrepubliken har helt enkelt inte råd att ge vika för terrorister ännu en gång.
Det finns en rörande troskyldighet i justitieminister Lennart Geijers begäran om att själv få förhandla direkt med gisslantagarna. Det har han ju gjort förut med framgång. Nu meddelar han dem att den västtyska regeringen avvisat deras krav men att de kan få förhandla med den svenska regeringen i stället. Men Kommando Holger Meins har aldrig haft för avsikt att förhandla med några svenskar. Det är inte Sverige deras aktion gäller.
Och så utlöses
tragedin.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons