Annons

Ivar Arpi:Utan ADHD hade människan aldrig lämnat Afrika

Motion är kanske den bästa medicinen mot ADHD.
Motion är kanske den bästa medicinen mot ADHD. Foto: Anders Wiklund/TT
Under strecket
Publicerad
Bild 1 av 1

Nej, nu är det nog. Nu får du gå ut. Spring tre varv runt skolan och kom tillbaka sedan.” Det är nog många skolbarn, särskilt pojkar, som har fått höra det där. Alla har inte ADHD, men av dem som har ADHD, är nog andelen som blivit utkörda ur klassrummet på grund av sin stökighet ganska hög. Om de fick springa av sig överskottsenergin, med några varv runt skolan, är chansen god att det faktiskt hjälpte mot koncentrationssvårigheterna, vilket framgår när man läser nyutkomna ”Fördel ADHD – var på skalan ligger du?” (Bonnier, 2017) av psykiatern Anders Hansen.

ADHD är inte en diagnos man antingen har helt och hållet eller inte alls. Det är en skala som vi alla befinner oss på. Därför finns det också stora variationer i hur många som får diagnosen i olika delar av världen, och i olika delar av Sverige. Det är ingen exakt vetenskap, även om det helt klart finns en biologisk grund för diagnosen.

Som så mycket annat börjar historien om ADHD på den afrikanska savannen. Så gott som alla personlighetsegenskaper är ärftliga, och de som är kopplade till ADHD är starkt ärftliga. Det betyder att de under evolutionens gång har varit tillräckligt fördelaktiga för att föras vidare. De gener man hittills har identifierat som korrelerar med ADHD-symptomen är kopplade till hjärnans dopamincentral – det vill säga belöningscentrumet. De som har ADHD har i regel en sämre mottaglighet för dopamin, vilket gör dem svårare att motivera och att hålla nöjda. Världen är tråkigare och gråare än för dem med de vanligare genkombinationerna som styr dopaminet. Därför är behovet större av att ständigt söka upp kickar, och även att göra mer extrema aktiviteter.

Annons
Annons
Bild 1 av 1

Hade vi ens lämnat Afrika utan personer med vad vi i dag kallar ADHD?

Hansen tar upp på studier som visar att ju längre bort från Afrika man rör sig, desto vanligare är de genkombinationer som korrelerar med ADHD. De som alltid sökte sig vidare särskilde sig förmodligen från dem som hellre stannade kvar. Och för varje generation av kicksökande äventyrare blev skillnaden större. Allra högst frekvens av generna finns i Mexiko, enligt en studie. Det är också ett av de sista områdena i världen att befolkas av människan. Kort sagt kan man säga att egenskaper som i dag kategoriseras som ADHD historiskt sett har inneburit fördelar. Hade vi ens lämnat Afrika utan personer med vad vi i dag kallar ADHD?

När några forskare jämförde en afrikansk stam i Kenya, där ena halvan nyligen övergått från att vara jägar-samlare till att bli jordbrukare, kunde man se detta tydligt. De med genkombinationerna som gjorde dem mer ADHD-lika hade högre BMI i gruppen som fortfarande jagade, medan det var tvärtom i gruppen som övergått till jordbruk. Egenskaperna som tidigare var en fördel hade blivit en nackdel.

”I skolan bör man helst ha daglig skolgymnastik och allra helst på förmiddagen.”

Men det behöver inte vara så, menar Anders Hansen. De positiva sidorna av att ha ADHD är att de som har det ofta är kreativa, hyperfokuserade när de hittar något de brinner för, goda entreprenörer, orädda, nyfikna, pådrivande och flexibla. Tyvärr kan de negativa sidorna ta över, särskilt i skolan där egenskaper som att sitta still länge och att göra många uppgifter som upplevs som långtråkiga är viktigt. Hansen menar att just motion kan hjälpa i nästan lika stor utsträckning som medicin. Kanske är det inte en så dum idé att de med ADHD-besvär får mer träning på schemat? Att springa några varv runt skolan kanske är en bra utgångspunkt, snarare än en bestraffning. När barn med ADHD får motionera innan uppgifter som kräver koncentration presterar de lika bra som andra. ”I skolan bör man helst ha daglig skolgymnastik och allra helst på förmiddagen”, skriver Hansen.

Men är skolan tillräckligt flexibel för att hantera detta? Kostnaden för lite mer flexibilitet måste vägas mot kostnaden att främst pojkar tidigt halkar ur skolan. Kanske måste man helt enkelt låta dem med spring i benen springa av sig lite oftare. Det är i alla fall en början.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons