Annons
X
Annons
X
Litteratur
Recension

Byn i vulkanens skugga Usel redaktör förstör klassiker

Ester Blenda Nordströms underbara bok om Kamtjatka från 1930 är svår att få tag på. Nyutgåvan är efterlängtad – men blir en besvikelse. ”Sällan har jag upplevt en klåfingrigare språktvätt”, skriver Fredrik Sjöberg.

Ester Blenda Nordström (tv), journalist och författare som bland annat var med att utforska Kamtjatkahalvön i dåvarande Sovjetunionen, med sin man René Malaise.
Ester Blenda Nordström (tv), journalist och författare som bland annat var med att utforska Kamtjatkahalvön i dåvarande Sovjetunionen, med sin man René Malaise. Foto: Bonnierarkivet
Bokvåren 2017

Byn i vulkanens skugga

Författare
Genre
Prosa
Förlag
Bakhåll
ISBN
9789177424611

190 sidor

Sibirien är kvinnornas land. Nog för att också många män har skildrat ödemarken och dess udda människor, men de som står främst i mitt bibliotek är lika fullt Ulla-Lena Lundberg, Rosa Liksom och Ester Blenda Nordström. Särskilt den senare, hennes underbara bok ”Byn i vulkanens skugga”, tryckt 1930.

Ingen annan av Ester Blendas böcker har varit lika svår att få tag på; jag har för längesen slutat låna ut mitt exemplar, för när boken väl kommer på drift är den inte lätt att få tillbaka. Av någon anledning gavs den bara ut i en upplaga, 15 år efter succén med ”En piga bland pigor”. Därför är nyutgåvan efterlängtad.

I ett fint efterord berättar filmaren Anna Hylander om bakgrunden; historien om svenskarna på Kamtjatka. Ester Blenda ville följa med redan 1920, när Sten Bergman, Eric Hultén och René Malaise reste ut på sin berömda expedition. Men den grinige Bergman tålde inte konkurrens från en som skrev bättre än han.

Annons
X

Först några år senare kom hon dit. Malaise hade stannat kvar där borta, ensam, och eftersom de var vänner sedan länge, slog de följe till byn Kljutji, nedanför den väldiga vulkanen Kljutjevskaja. De till och med gifte sig. Det var 1925. Ett skenäktenskap visserligen, för Ester Blenda älskade av allt att döma någon annan, en kvinna hon inte kunde få.

Vilket liv! Smutsigt och rent på samma gång.

Hon levde ett par år på Kamtjatka och skrev så efter hemkomsten, plågad av sjukdomar och alkoholmissbruk, ett antal reportage i Vecko-Journalen – som sedan utökades till ”Byn i vulkanens skugga”. En säregen bok, så varm och dråplig, lätt i stilen fastän tyngden finns där, tragedierna, skräcken och mörkret.

Stäng

KULTURCHEFENS NYHETSBREV – veckans viktigaste kulturtexter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Kamtjatka var en avkrok dit människor med dunkelt förflutet flydde från Sovjets alla hörn, och där urbefolkningen levde som om revolutionen aldrig ägt rum. Inte ren vildmark, men bra nära. Det är 75 mil till tandläkaren, och eftersom inga vägar finns är det hundspann som gäller, i veckor. Ester Blenda och René har själva 24 hundar, men det är ändå inte färderna genom kölden och stormarna man minns.

    Nej, det är i porträtten Ester Blenda visar sin udd. På sitt oefterhärmliga sätt skriver hon om byns invånare; om sobeljägare och skvallerkärringar, präster och försupna hustrumisshandlare. Om gästfriheten. De skrattar och gråter, krigar mot kackerlackor och dansar så fort chansen ges, om så mazurka till Chopin.

    Vilket liv! Smutsigt och rent på samma gång. ”Byn i vulkanens skugga” är och förblir en av mina favoritböcker. Och nu skulle jag få läsa den igen. Hällde upp kaffet och satte mig till rätta. Märkte redan efter fem rader att något inte stämde.

    Få kunde som Ester Blenda börja en bok, och sedan stänga den med en stark avslutning. Jag kan de raderna utantill. Och nu är det något som är fel, något med språket. Jag bläddrar till slutet, men letar förgäves. Fattar först ingenting. Tar fram originalet och jämför – och inser att bokens två sista sidor saknas i nyutgåvan.

    Sällan har jag upplevt en klåfingrigare språktvätt.

    Hela denna vackra och vemodiga final, som säger en del om en olycklig författares belägenhet, har alltså fallit bort, antagligen på grund av slarv. Dessvärre blir resten av läsningen inte mycket roligare.

    Sällan har jag upplevt en klåfingrigare språktvätt. Moderniseringen av ryska namn har jag inget emot, eller att man strukit verbens ålderdomliga pluraländelser. Jag bryr mig inte ens om att det förbjudna n-ordet har utgått. Problemet är större än så, som trodde redaktören att läsaren är en illitterat idiot, ur stånd att begripa ord som ”ingenstädes”, ”likaväl” och ”ty”.

    Ett av många exempel är den ovanliga glosan ”ösberusad”. Alla som har bott i Sibirien vet att ordet är både relevant och välfunnet. Roligt också, och humorn var en motor i det mesta Ester Blenda skrev. Således kan man fråga sig vad som ligger bakom beslutet att ändra det till ”asberusad”.

    Nu är inte jag den som brukar berömma mig om att vara feminist, men jag undrar ändå om samma språkliga skändligheter vore möjliga om författaren varit en man. Tänk tanken att Strindberg hade börjat en bok som hon:

    ”Kljútchefskaja, den stormar uppåt mot skyn. Det är, som visste den, att den är hela världens största vulkan och därför ville nå än högre; som om den rasade över att vara bunden vid jorden och bröt sig upp genom rymden för att nå ända till himlen i vild, omätlig fåfänga.”

    Bara dessa få första rader, som nu genom ett halvdussin strykningar, tillägg och andra ändringar har förvandlats till platt känslopjunk, är skäl nog för en uppmaning till det vanligen så hedervärda förlaget Bakhåll: Dra in. Makulera. Gör om.

    Annons

    Ester Blenda Nordström (tv), journalist och författare som bland annat var med att utforska Kamtjatkahalvön i dåvarande Sovjetunionen, med sin man René Malaise.

    Foto: Bonnierarkivet Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X