Ursäkta röran men den blåröda sörjan är här

Under strecket
Publicerad
Annons

Det är så sorgligt. I TV4 sitter Filip Hammar och Fredrik Wikingsson, två smarta it-pojkar (nej, inte webbkillar utan it som i engelskan, såna som har ”det”), och hänger ut Tommy Körberg med falska anklagelser om rattfylla.
De har tryckt upp hans mobilnummer på sina tröjor och uppmuntrar folk att ringa: ”Tommy sitter ensam i sin bil och är ledsen och full”. De skriver svensk tv-historia, hävdar de stolt. Ingen har tidigare lämnat ut en kändis telefonnummer i direktsändning.
Men egentligen gör de det av samma anledning som deltagarna i dokusåporna bygger hångeltält och har samlag i bild - de gör det för att bli kända och rika.
Ursäkta spyan! Men fanns det ingen producent där som kunde ha talat om för dem att det inte var roligt? Finns det ingen på tv som har fattat att folk inte längre vill ha det de på tv tror att folk vill ha. Att folk tycker att vissa saker var bättre förr.
Som den moderata riksdagsledamoten Tom Heyman som lämnar partiet efter 32 år. Han tycker att moderaterna har övergivit de
konservativa värderingarna. Han tycker inte att partiets valprogram är seriöst. Debet och kredit går inte ihop.
I en tid när vartenda företag har knådats av varumärkeskonsulter i skillnaden mellan mission och vision - verkar riksdagspartierna helt ha tappat sin själ. Det är sorgligt. För vi svenskar gillar ju politik.
Men hur ska man orka bry sig med den brist på övergripande idéer som råder? Vart tog ismerna vägen?
Partifolket försöker, precis som tv-folket, förtvivlat ge folk vad de tror att folk vill ha.

Annons

Var tionde socialdemokrat har moderaterna som nästbästa parti och var tionde moderat skulle i andra hand rösta på socialdemokraterna. Det kanske låter snurrigt men det är faktiskt så här det är: den blåröda sörjan är här.
Ursäkta röran! Jag är inte säker på att det var bättre förr, när sossarna var grå. Men nog var det enklare att förstå.
För mig var det bättre förr för tre år sedan. När allting var bubbligt och möjligt. När företag startades på löpande band och tidningarna var fyllda med
solskenshistorier.
Då, när alla trodde att just deras dröm kunde bli verklighet. Det var inte perfekt. Lite hela havet stormar. Och när musiken slutade spela så fanns det ju inte en stol till alla.
Men visst blev det gråare när det sprack? Lite som förr innan mitt förr.
Mer än var sjätte väljare tycker inte att något parti har någon bra lösning på att bekämpa en av valets allra hetaste frågor: stressen i arbetslivet.
Och det är ju inte så konstigt. Det är stressigt bara att försöka hålla reda på vilket parti som har lovat vad. Kanske tror de alla på samma reklamguru?
Själv är jag stressad över att vara missnöjd. Hade tänkt rösta på Trisspartiet. Då vet man i alla fall vad man får. Vinst var femte lott.
Sedan träffade jag en man i helgen som är med i en lottklubb på sitt jobb. På 70 trisslotter vann de 175 kronor. Inte en endaste liten tv-ruta skrapade de fram. Och då blir man ju vare sig känd eller rik.
Jag läste precis att när alla andra säger stopp, stopp, stopp, beordrar Microsofts grundare Bill
Gates sina styrkor: Full steam ahead!
Det är sådana tydliga budskap som sätter folk i rörelse. Full fart framåt!
Medge att det är mer drag i det än mer pengar åt försäkringskassan.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons