Annons

Magnus Röhl:Ur vämjelse kommer skönheten

I dag fyller den diktsamling som mest av alla påverkat 1900-talsmodernismen 150 år. Men det var först för 67 år sedan som Charles Baudelaires ”Ondskans blommor”, som respektlöst rör sig mellan det innerliga och banala, friades från anklagelser om obsceniteter.

Under strecket
Publicerad
Originalutgåvan av ”Les Fleurs du mal” från 1857.
Originalutgåvan av ”Les Fleurs du mal” från 1857. Foto: IBL

I slutet av 1940-talet frikändes till sist i fransk domstol en av de diktsamlingar som väl mer än de flesta i grunden har förändrat den poetiska världen: Charles Baudelaires ”Les Fleurs du mal”, ”Ondskans blommor”, som i år firar 150-årsjubileum. Frankrike tvingades alltså att i närmare ett sekel vänta på att få domen upphävd och på att verket skulle kunna utges i sin ocensurerade helhet. När volymen låg på bokhandelsdiskarna den 21 juni 1857 dröjde det inte länge förrän rättsväsendet, med stöd av icke minst en pampig presskampanj, tog sitt ansvar och förbjöd publicering i Frankrike av ett halvdussin så kallat grova, obscena och stötande poem. Åklagarens sakframställning, på sina villkor en mäktig och effektiv plaidoyer för den offentliga Moralen, utgör i dag en smått löjlig läsning. Hans i trivialprosaisk mening korrekta parafraser av några Baudelairealster visar hur självklart rätt Paul Valéry hade när han konstaterade att en känsla som ej filtrerats genom en konstnärlig form inte kan bli annat än något banalt. Hur som helst bötfälldes poe-ten i augusti samma år. Skälen var inte religiösa – hädelse hade varit en tänkbar eller lämplig anklagelsepunkt – utan just (sexual)moraliska: man diktade ej, ostraffat, öppet vällustigt om exempelvis Lesbos, förtappade kvinnor, smycken och vampyrens förvandlingar. Domen överklagades aldrig.

Originalutgåvan av ”Les Fleurs du mal” från 1857.

Foto: IBL Bild 1 av 2

Charles Baudelaire (1821–1867).

Foto: Nadar Bild 2 av 2
Annons
Annons
Annons