Annons

Johan Östling: Ur nazistiska kvinnors synvinkel

Under 1900-talets första hälft fanns en liten grupp högerkvinnor som öppet tog parti för nazismen och mot kvinnlig rösträtt. Sif Bokholm har skrivit en kollektivbiografi över några av de kvinnor som gick på tvärs mot de segrande idealen under förra seklet.

Publicerad

Sveriges moderna historia har handlat om hur ett fattigt jordbrukssamhälle förvandlades till en välmående industrination. Det är en skildring av hur kungens undersåtar blev demokratins medborgare när 1800-talets auktoritära ståndssamhälle gav vika för ett fredligt, jämlikt och sekulärt folkhem. Denna nationella grundberättelse, ett slags svensk master narrative , har varit en outsagd premiss i en stor del av forskningen om det moderna Sverige och ett fundament för efterkrigstidens svenska historiemedvetande. Men var utvecklingen verkligen så linjär? Fanns det ingen som bjöd motstånd mot den framforsande moderniteten? Kände ingen ambivalens inför utvecklingen?

De senaste åren har forskare från olika humanistiska discipliner börjat ställa frågor av detta slag. Deras svar antyder att skiftningarna och motsägelserna var fler än vad vi anade. Ett exempel är historikern Sif Bokholm som i en intressant bok gör en vedertagen historieskrivning mer mångfasetterad. I otakt med tiden. Om rösträttsmotstånd, antipacifism och nazism bland svenska kvinnor (Atlantis, 409 s) är en kollektivbiografi över ett antal kvinnor som gick på tvärs mot de segrande idealen under 1900-talets förra hälft. Dessa ”käringar mot strömmen”argumenterade mot kvinnlig rösträtt, verkade för ett starkt försvar och attraherades av nazismen. Bokholm behandlar välbekanta kapitel i Sveriges politiska historia men närmar sig dem utifrån en obekant synvinkel – de besegrades synvinkel.

Annons
Annons
Annons
Annons