X
Annons
X
Recension

Sicario 2: Soldado Upptrappat våld i förtvivlat mörk uppföljare till Sicario

Alla regelböcker har kastats i soptunnan i USA:s krig mot de mexikanska drogkartellerna. På det hela taget är "Sicario 2: Soldado" en hårdkokt tragisk meditation över krossandet av de allra sista illusionerna om anständighet.

Josh Brolin i ”Sicario 2”. Foto: Richard Foreman Jr/Fox/Nordisk Film

Om man håller isär tillgång och (kraftfull) efterfrågan med en välbevakad gräns, och om den marknad det handlar om dessutom är illegal, innebär det två saker: dels ett högt pris och höga marginaler, dels att de fåtaliga övergångar där det faktiskt förekommer trafik blir strategiskt värdefulla för inblandade aktörer och därför intensivt omstridda. Det handlar om kontroll över intäktsflöden, och eftersom man inte har tillgång till andra medel för att lösa tvister återstår bara våld. Inte sällan extremt våld. Som det som utövas av drogkartellerna i de mexikanska städerna invid gränsen mot USA.

"Sicario 2: Soldado" kunde i långa stunder fungera som en serie illustrationer till de företagsekonomiska resonemangen i Tom Wainwrights bok "Narconomics" från 2016 (nyss utgiven på svenska). Här finns inte minst den avgrundsdjupa korruptionen inom den illa avlönade polisen, som leder till att det med jämna mellanrum utbryter proxykrig mellan olika polisstyrkor, federala respektive lokala, mutade av olika karteller.

Josh Brolin i ”Sicario 2”.

Foto: Richard Foreman Jr/Fox/Nordisk Film Bild 1 av 2

En kidnappning av en kartellchefs dotter spårar ur i ”Sicario 2: Soldado”. På bilden: Isabela Moner och Benicio Del Toro.

Foto: Fox/Nordisk Film Bild 2 av 2
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X