Annons

Upptäck Barolo och Barbaresco

Foto: Johan Sjöstedt

Följ med vinexperten Linda Stensen till Piemonte och bekanta dig med regionens storheter.

Under strecket
Publicerad

Barbaresco

Foto: Johan Sjöstedt

Utsikten från Cigliuti

Foto: Johan Sjöstedt

Castello di Barolo

Foto: Johan Sjöstedt

Vinkällaren hos modernisten Domenico Clerico

Foto: Johan Sjöstedt

Törstigt närmar vi oss landet vid bergets fot, det nordvästra hörnet av Italien, Piemonte. Ett vinproducerande landskap så vackert att det är svårt att hålla sig på rätt sida av vägen då vi rullar in över de böljande kullarna en tidig septembermorgon. Tankarna flyr mot tät, rosendoftande barolo, sirlig ödmjuk barbaresco och – förstås - de småknubbiga charmörer vi kallar tryfflar.
Det är strategiskt att besöka Piemonte på hösten. Förutom att tryffeln närmar sig högsäsong är landskapet en saga. Vinstockarna sprakar i rosa, orange, brunt och grönt samtidigt som ”nebbia”, den omtalade dimman, tränger in över kullarna för att svärma runt områdets superkändis nebbiolo – druvan som fått sitt namn från självaste diset. Det doftar skörd och vingårdarna vibrerar av hårt arbete och förväntan.

Trots att barbera är Piemontes mest utbredda druv-sort, så är nebbiolo på alla läppar. Vi pratar om en känslig druva som behöver en lång vacker höst för att kunna mogna ordentligt. För med rätt omgivning och handlag ger nebbiolo intensiva, täta och långlivade viner som exploderar av vildrosor, tryffel, mörka mognande bär och färska örter. En druva så ljuv att många vinmakare försökt tämja den utanför Piemonte. Men nebbiolo lämnar inte gärna sin födelseplats.

Annons
Annons

Barbaresco

Foto: Johan Sjöstedt

– Nebbiolos historia når ända tillbaka till 1200-talet. Vinrankorna har under lång tid haft möjlighet att anpassa sig efter vår jord och just därför vi har möjligheten att producera de fantastiska viner vi har idag, förklarar Mauro Mascarello, från det ikoniska vinhuset Mascarello Guiseppe e figlio.

**Men även i Piemonte **är nebbiolo fordrande. Druvan kräver stringens och det går svårligen att göra någon form av anständigt vin av denna druva om den inte får de bästa solstolarna. Nebbiolo vill växa längs Langhes kullar, på de syd och sydvästliga sluttningarna med en utsikt från 250 till 450 meters höjd. Mindre gynnade platser får vinbönderna plantera med barbera och den lilla söta druvan dolcetto.

Barbaresco
Barbaresco Foto: Johan Sjöstedt

Barolo och Barbaresco

Nebbiolos två högsäten är Barolo och Barbaresco. Områdena som med skilda topografer och olika lagringskrav producerar täta, djupfruktiga viner som oftast kräver lagring för att blomma ut i sin fulla essens.
På samma sätt som att vinerna från de två olika områdena uppvisar smaker så slående lika finns också skillnader. Förr i tiden brukade det sägas att barolo var kungarnas vin och barbaresco drottningarnas. Idag får barolo ofta hamna i meningar som uttrycker kraft, fyllighet och struktur och barbaresco hamnar i ordalag om elegant, känsligt och vibrant.

Annons
Annons

Utsikten från Cigliuti

Foto: Johan Sjöstedt
Utsikten från Cigliuti
Utsikten från Cigliuti Foto: Johan Sjöstedt

Barbaresco

**Barbaresco sattes **inte på vinkartan förrän mot slutet av 1800talet. Vinerna hade en relativt svajig start och det var inte förrän efter andra världskriget som det hela tog fart på riktigt och områdets bönder började göra vin med sådan precision att vinerna gick att jämföras med Barolo. Den erkända vinmakarfamiljen Gaja är några av de första som började utveckla vinerna från Barbaresco.

– Vår vingård har byggts av fem generationer och var och en har haft sin egen uppfattning, så det är inte som att bygga något från noll. Men vi har en riktigt rik historia och jag tycker vi lyckas bra med det vi gör, förklarar Gaia Gaja, dotter till den av många kallade ”kungen av Barbaresco” – vinmakaren Angelo Gaja.

I Barbaresco finns fyra stycken vinproducerande kommuner. Området huserar runt 350 vinerier som slåss om en sådär sju hundra hektar planterade vingårdar (det är ungefär lika många hektar som antalet invånare i den lilla byn). I vingårdarna är det generellt sett varmare än i Barolo vilket gör att både druvan och vinet mognar något tidigare. Barbaresco står på näringsrika jordar av kalk och märgel vilket gör att vinerna från området ofta har mjukare tanniner. För att få kallas Barbaresco måste vinerna lagras i två år innan de släpps på marknaden.

Annons
Annons

Castello di Barolo

Foto: Johan Sjöstedt
Castello di Barolo
Castello di Barolo Foto: Johan Sjöstedt

Barolo

Ett par mil ifrån Barbaresco, på andra sidan tryffelstaden Alba ligger Barolo. Det majestätiska Barolo är känt som Italiens vin av kungar och kungen av viner. Här måste vinerna lagras i tre år innan de släpps fria. Barolos sluttande jordar av märgel och sandsten ger nebbiolo sitt koncentrerade, långlivade uttryck. Kullarna som omger de elva kommunerna visar påtagbara skillnader. Druvorna från de västra byarna, La Morra och Barolo själv, tenderar att vara något lättare, mer aromatiska och öppnare än vinerna från Castiglione Falletto, Monforte d’Alba och Serralunga d’Alba som ger mer struktur och mognar långsammare. Sammanlagt finns här runt sju hundra vinerier och vingårdsarealen är ungefär tre gånger större än i Barbaresco.

Barolos historia tog fart ungefär femtio år innan Barbarescos, någonstans under 1850-talet. Traditionellt sätt tillverkade alla vinbönder Barolo på ett och samma sätt. Det handlade om tanninstinna hingstar som krävde flera år i källaren för att mjukna och bli tillgängliga. Problemet var då att när tanninerna väl mjuknat hade frukten flytt. Dessutom var väntan för lång – “vi har bara ett liv!”, protesterade många vinmakare och med ens hade ett gäng som kom att kallas för modernister gjort slag i saken. Modernisterna tog ivrigt till sig av franska vinmakarmetoder. De största skillnaderna skedde i källarna – tiden för maceration förkortades, vinerna uppmuntrades till att genomgå en andra jäsning som omvandlar den hårda äppelsyran till mildare mjölksyra och vinerna började lag-
ras på små barriquer istället för de jättelika fat som traditionalisterna använde. Dessa förändringar gav mjukare, rundare och djupare viner, som mognade snabbare.

Annons
Annons

Vinkällaren hos modernisten Domenico Clerico

Foto: Johan Sjöstedt

”Barolo är för läkare och jurister. Men barbaresco, det är för älskare”. Orden kommer från Barbarescos Gaia Gaja

Vinkällaren hos modernisten Domenico Clerico
Vinkällaren hos modernisten Domenico Clerico Foto: Johan Sjöstedt

Traditionalist eller modernist

**Diskussionerna kring **att vara traditionalist eller modernist har varit många och vi får oss en tankeställare då vi parkerat utanför G. D Vajras vineri på gatan med det vackra namnet, Via Delle Viole, ett par minuter väst om Barolo.
Guiseppe Vajra berättar att hans far Aldo Vajra tillsammans med Angelo Gaja var de första i Langhe som började lagra vinet på små barriquer istället för stora botti. Men hans far har nu återigen gått tillbaka till att använda botti, som han köper från bland annat Ungern och Slovenien.

– Traditionalist eller modernist? utbrister Guiseppe Vajra och skrattar. Fråga min far! Det gjorde jag då jag var liten och mina klasskamrater ständigt skröt om varför deras föräldrar var antingen traditionella vinmakare eller moderna. Eftersom jag blev nyfiken på vad vi var för typ av vinmakare, frågade jag honom vid middagsbordet. Jag fick en utläggning som varade långt efter det att middagen var klar, men fick jag svar på min fråga tror ni?
Som på beställning tornar visionären Aldo Vajra plötsligt i dörröppningen.

– Jag gör inte vin för att tjäna pengar, jag gör vin för kärlek. Jag gör inte heller vin för att placera mig i ett fack utan jag gör vin för att människor ska kunna njuta. Ingenting är rätt eller fel. Eftersom alla människor har olika smak så kommer vinet alltid tolkas annorlunda beroende på vem som dricker det. Vin handlar om känslighet, kärlek och omtanke, förklarar han.

Jag och mitt resesällskap befinner oss sannerligen i vinälskarens lustgård. Därför blir vi både omtänksamma, kärleksfulla och känsliga då vi kliver in i den lilla vinbutiken i Neive, drar en vals med vinbönderna som tar sig en grappa på väg hem från vingården och tömmer våra besparingar på oemotståndliga buteljer. För oavsett om Piemontes vinmakare kallar sig traditionella, moderna, eller något däremellan så står både Barolo och Barbaresco för några av världens mest beundransvärda viner.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons