Annons

Anders Alvestrand:Upptäckten av syre en alkemistisk triumf

Alkemisten Michael Sendivogius (1556–1636) målad av Jan Matejko 1867.
Alkemisten Michael Sendivogius (1556–1636) målad av Jan Matejko 1867. Foto: Muzeum Sztuki, Łódź

Vem var det egentligen som upptäckte gasen ”utan vilken ingenting kan växa eller uppkomma i världen”? En svensk apotekare i Köping på 1700-talet brukar tillskrivas bedriften, men redan på 1600-talet visste alkemisten Sendivogius att det i luften finns en beståndsdel som är ”föda för livet”.

Under strecket
Publicerad

Cornelis Drebbel, elev till alkemisten Sendivogius, skapade på 1600-talet en sorts ubåt som roddes under vattnet från Westminster till Greenwich. Färden varade i tre timmar – tack vare en behållare med syre.

Foto: Royal Submarine Museum, Gosport

Över hela världen pågår nu en kapplöpning om att ta fram ett verksamt läkemedel eller vaccin mot covid-19. Tills någon hittar ett botemedel får vi sätta vår lit till att syrgas kan hjälpa de patienter med lungpåverkan där det syre som finns i inandningsluften inte är tillräckligt för att syresätta blodet. I dag vet vi att luften bara till 21 procent består av syre medan resten utgörs av kväve (78 procent), argon (0,96 procent) samt koldioxid och andra ämnen (0,04 procent). Ändå tar vi tillgången på syrgas för given.

Men det inte var förrän mot slutet av 1700-talet som man förstod att luften inte var ett ”element” utan en blandning av olika gaser, och vetenskapshistoriker brukar tvista om vem det var som upptäckte det livsnödvändiga syret. Den engelske frikyrkopredikanten och kemisten Joseph Priestley yttrade 1774 till sina vänner: ”Vem kan tro annat än att denna rena luft med tiden kommer att bli en fashionabel lyxartikel. Hittills är det bara två möss och jag själv som haft privilegiet att andas in den.” Han hade upptäckt syret. Men han förstod inte riktigt vad det var han upptäckt. Och han var inte först. Det var Carl Wilhelm Scheele. 

Annons
Annons
Annons