Recension

Hüzun eller Den hopfällbara näsanUppsluppen melankoli

MELLAN MOTSATSER Björner Torsson navigerar omtumlande mellan olika stämningar, bilder och språkligheter. Han skriver en poesi som rör sig och befinner sig i tiden och den ständiga förändringen, skriver Jesper Olsson.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad
Annons

Hüzun är melankoli på turkiska, och melankoli är en av de stämningar som emellanåt ätit sig in i och tyngt orden i Björner Torssons, med svensk-lyriska mått mätt, mycket uppsluppna, lekande och rörliga poesi. Barock och dada – som två av hans bästa diktsamlingar, ”Merzbau Song” (1990) och ”Stadig är ostadigheet” (1992), indikerar – är hans skenbart skilda riktmärken.

Den nya samlingens fullständiga titel ”Hüzun eller Den hopfällbara näsan” pekar ut samma dubbla läsväg genom de svarta ord som placerats i den vita sidans öken – eller ”detta vita hav”, där det är svårt att gömma sig, som samlingens första dikt hävdar, och där de befriade prickarna från en ö närmar sig som två billyktor, med ”en man / från en film noir vid ratten”.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons