”Upprörd – har svensken blivit så självcentrerad?”
”Jag tillhör dem som ofta går hem och undrar hur det blev så att allt handlat om den jag träffat”, skriver Eva. Av läsarmejlen att döma finns en förbättringspotential i hur vi samtalar med varandra.
Har en hopplös samtalspartner som inte talar i satser eller stycken utan i hela kapitel. Går inte att avbryta, även om hon tappat ämnet. Då höjer hon rösten och talfarten till över en sportreporters förmåga tills allt som skulle sägas kommit ut.
Börjar med ett upplevt konstaterande. Drar en slutsats. Ger ett framtidsscenario. Spekulerar vilt över det som inte är bevisat från början. I denna matta av ord får man aldrig en syl i vädret.