Annons

Lena Ahlin:Uppror mot en svartvit världsbild

Genom att skriva en fiktiv ­självbiografi av en ”före detta färgad” man skakade ­James Weldon Johnson om det amerikanska samhällssystemet. Hans bok blottlade det absurda i att genom lagstiftning kategorisera människor.

Publicerad

Februari har i USA kommit att utnämnas till ”Black History Month”, då bland annat många skolor fördjupar sig i en historia som ännu är dåligt känd bland stora delar av den amerikanska befolkningen. En person som förtjänar mycket uppmärksamhet i detta sammanhang men som ännu inte är särskild välkänd hos gemene man vare sig i USA eller här i Sverige är James Weldon Johnson. Johnson brukar räknas som något av en ­föregångare till och senare en aktiv del av det som kommit att kallas Harlemrenässansen. Harlemrenässansen var en kulturell blomstringsperiod mellan de två världskrigen som kännetecknades av en tro på att konst skulle kunna ha en effekt på sociala missförhållanden. Man kan säga att en första grund till den medborgarrättsrörelse som skulle växa sig starkare efter andra världskriget, för att kulminera under 60-talet, lades under Harlemrenässansen.

Johnson föddes 1871, ett par år efter det amerikanska inbördeskrigets slut och slaveriets avskaffande, och dog 1938, strax innan andra världskriget bröt ut. Under denna turbulenta tid i Amerikas historia kom den mångsidigt begåvade Johnson att bli en av frontfigurerna för den afrikansk-amerikanska medborgarrättskampen och en viktig kulturpersonlighet i sin egenskap av författare, poet, redaktör, kompositör och musiker. Johnson växte upp i Jacksonville i Florida. Han tillhörde en ­relativt privilegierad samhällsgrupp och fick tillgång till god utbildning som gjorde det möjligt för honom att arbeta både som lärare och tidningsman.

Annons
Annons
Annons