Uppror med existentiellt djup

NYSKAPARE Elis Eriksson ses gärna som den evige upprorsmannen. Men trotset hade flera sidor, och det fanns inte hos den unge, mer klassicistiske konstnären. Sina starkaste verk skapar han under de sista åren.

Under strecket
Publicerad
Annons

Elis Eriksson, som gick bort i januari i år, skulle i augusti ha fyllt 100. En vandringsutställning har dragits igång och visas nu i något nedbantat skick på Millesgården. Men det räcker för att än en gång bekräfta, att han i sin art var en av de stora nyskaparna. En idéspruta som aldrig sinade. När han var långt över de nittio flödade skaparkraften rikare än någonsin.
Elis Eriksson vill man gärna se som den evige opponenten, upprorsmannen på tvärs mot det stadfästa och vedertagna, på väg mot något nytt och annorlunda. Sådan var han också på många sätt. Men trotset hade flera sidor, och det dröjde innan det på allvar gjorde sig gällande.
Utställningen är retrospektiv, och visar hur Elis Eriksson hade kunnat vara på väg mot en trygg och traditionell skulptural karriär i klassicistisk anda. Men oron pyrde, modernismen hade sina lockelser och mot slutet av 50-talet vågade han låta bildstormaren träda fram på
scenen. Han talar 1957 om sin ”pånyttfödelse” - en frigörelse från naturalismens ”ögongodis”.
Bilderna radikaliseras undan för undan genom influenser utifrån: kubister, futurister, dadaister, konstnärer som Schwitters, Duchamp, Magritte med flera. Men Elis Eriksson fastnar aldrig i någon fålla eller gruppering, han förblir livet igenom sig själv med sin kluriga, aomfattande livssyn.

Han tar vad han behöver av modernismens formspel. Valda delar blir till hans egna kombinationer i alla dessa ofta kolorerade bildlådor i material som plywood, kartong och papper. Han beträder med dem en ny bildvärld, där allt kan hända och bli något oväntat i festlig happeninganda. Högt upp i medelåldern blir så Elis Eriksson en i raden av nybildare som Fahlström, Ultvedt, Reuterswärd.
Elis Eriksson vände sig med kraft mot det invanda sättet att betrakta ord och bild som skilda begrepp. Det är här han kom att göra en avgörande insats, genom att få ord och bild att forma sig till ett berikande samspel. Bokstäver och
meningar, gärna slangartade, onomatopoetiska eller i oändliga kryptiska bildningar, fyller ytan; de är beskrivande och berättande, men också rent mönsterliknande.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons