X
Annons
X
Recension

Illusioner Upplyftande absurd kärleksthriller

"Illusioner" har gjort ett segertåg i flera länder. På Galeasen blir pjäsen en geriatrisk version av "Paradise hotel", skriver Ylva Lagercrantz Spindler.

Simon Reithner och Sandra Huldt, i bakgrunden Maja Rung och Freddy Åsbom. Foto: DAN HANSSON

Det våras för kaninen. I Agnès Desarthes nya roman ”Jaktturen” har den en huvudroll, och så även i ”Illusioner” på Teater Galeasen där vi möter två jättegnagare. På senare år har vi på svenska scener dessutom sett allt från Elfriede Jelineks pilska älgar och björnar i ”Rastplatz” till en mängd riktiga djur som pudlar, hönor och hästar. Kreatur såväl i litteraturen som på teatern får ofta symbolisera något djuriskt i människan: vårt primitiva inre, granne med kaosteorin.

Kaninerna i "Illusioner" kan förstås ses som vår okontrollerade sexualdrift. Det är i varje fall vad som delvis får två par att vara otrogna, trots att de älskar sina äkta hälfter. Här möter vi dem på ålderns höst: den döende Dennis och hustrun Sandra, bästa vännen Albert och hans fru Margareta, alla i drygt 80-årsåldern. Men vem älskar egentligen vem?

Simon Reithner och Sandra Huldt, i bakgrunden Maja Rung och Freddy Åsbom.

Foto: DAN HANSSON Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X