Annons
X
Annons
X

Karl-Erik Tallmo: Upphovsmän borde själva bli pirater

Pirater är innovatörer som visar på brister i samhället. I konkurrensen med pirater ska upphovsmännen själva bli pirater, menar Matt Mason. Åtminstone bör de som sysslar med medier och intellektuellt skapande anta piratperspektivet, skriver han i sin nya bok.

UNDER STRECKET

I dag när piratkopiering och upphovsrätt diskuteras utifrån ofta förvånansvärt fastlåsta positioner kan det vara intressant att fundera över hur världen skulle ha sett ut om ingen upphovsrätt funnits. Sådan kontrafaktisk historieskrivning är förstås i grunden omöjlig; faktorer som skulle ha lett fram till en viss händelse blir hängande som lösa kablar och torde kanske så småningom ändå leda fram till något liknande det vi tar bort. Men vi kan ju försöka.

Först bör det fastslås att piratutgåvor sannerligen inte är något nytt; det var sådana som var den direkta orsaken till att den första upphovsrättslagen kom till, i England 1710 (i Sverige dröjde det 100 år till). Boktryckare i London tvingades konkurrera med pirattryckare på den engelska landsbygden – alltså boktryckare som gav ut böcker utan tillstånd av licensinnehavaren, oftast en annan boktryckare och inte författaren. Men författaren fick sin rätt när man insåg att man behövde en konstant part att skriva kontrakt med. Bokhandlare, boktryckare och mecenater kunde skifta, men en bok hade ju oftast bara en författare. Senare kom upphovsrätten också att omfatta bildkonst, musik etcetera.

Om vi nu antar att privilegiesamhällets licenser och mecenatskap hade försvunnit utan att någon modern upphovsrätt hade uppstått istället, skulle det ha blivit mycket svårt för författare, konstnärer och musiker att försörja sig. De skulle inte ha kunnat ta betalt för sina verk, utan skulle ha tvingats bli en sorts kulturproletärer som sålde sin tid. Men vem skulle vilja betala för ett arbete, vars resultat kan kopieras av vem som helst? En möjlighet vore förstås statligt avlönade folkkonstnärer, men detta sovjetklingande alternativ vore förstås allt annat än idealiskt.

Annons
X

Utan upphovsrätt heller ingen ideell rätt, alltså den del av lagen som skyddar både verkets och upphovsmannens integritet. Mängder av uppgifter och citat skulle cirkulera utan säker källa, och ofta skulle man inte heller veta vilken version av flera olika som är den korrekta. Helt visst finns sådana problem även idag, men de skulle vara mycket större utan upphovsrätten. Den franske 1500-talsboktryckaren Henri Estienne I sammanjämkade till exempel tolv olika handskriftsversioner när ett verk skulle bli tryckt bok. Forskning och utbildning skulle troligen bli betydligt mera anekdotiskt baserad utan den ideella upphovsrätten. Kanske skulle det rentav på sikt kunna leda till en mer hierarkisk vetenskapstradition än vårt relativt sett jämställda peer-system.

Om ingen upphovsrätt fanns skulle också en allvarlig asymmetri uppstå i förhållande till exempelvis tryckfrihet och förtalslagstiftning. Redan den brittiske journalisten och författaren Daniel Defoe var inne på det när han pläderade för en engelsk upphovsrättslag 1704: ”Det skulle vara oförsvarligt hårt att ställa någon till svars för alla förseelser i en verksamhet om han inte har någon förtjänst av den när den utförs väl.”

Utan upphovsrätt skulle kanske ändå en spontan reglering uppstå inom varje konstnärligt skrå. Det finns idag en del områden som åtminstone till viss del fungerar så: graffitimåleriet och den finare kokkonsten, liksom haute couturen. Dessa fungerar lite olika, men de har det gemensamt att det har uppstått oskrivna regler för hur man inom och utom gruppen får efterlikna andras ­alster. Att detta förhållningssätt kanske kommer att spridas även till andra områden är en idé som författaren, före detta piratradiomannen och numera också konsulten
Matt Mason för fram i sin bok
The Pirate’s Dilemma: How Youth Culture is Reinventing Capitalism (Free Press, 313 s).

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Mason tar upp många intressanta resonemang om hur diverse mer eller mindre olagliga aktiviteter främjat innovationen i samhället. Men han skiljer tyvärr inte på uttalat olaglig verksamhet (som piratkopiering), verksamhet som kringgår lagen men ändå är laglig (exempelvis piratradiosändningar från båtar på internationellt vatten) och sådant som är lagligt men lite ”underground” (exempelvis self-publishing, egenpublicering). Det gör hans analys trubbig, och han erbjuder inte särskilt mycket vägledning för hur upphovsmän ska bete sig när de upptäcker konkurrens från pirater: de ska själva bli pirater, menar han, men vad betyder egentligen det?

    Mason citerar också Disneydirektören Anne Sweeney som i ett tal 2006 hävdade att ”pirater konkurrerar på samma sätt som vi: med kvalitet, pris och tillgänglighet”. Kanske det, men hur ska någon någonsin kunna konkurrera med ett pris som ligger mycket nära noll – som i fallet med illegal fildelning? Att online-musikaffären Itunes lyckats beror nog i viss mån på Apples starka varumärke, men vad kan mindre aktörer göra?

    Mason, som skrivit mycket om subkulturer bland annat i tidskriften Vice, berättar i boken många spännande historier, inte minst från graffiti-, hiphop- och dj-världen. Han beskriver hur den så kallade remix-kulturen uppstod på Jamaica, hur discjockeyn Duke Reid 1967 fick idén att ge ut singelskivor där b-sidan var identisk med a-sidan, men utan sångspår. På så sätt gav man discjockeyn möjlighet att lägga till sin egen toasting (eller senare rap). Detta banade i sin tur väg för remix-kulturen, som idag med datorernas hjälp kanske har nått en sorts höjdpunkt, när man enkelt kan redigera om låtar som man vill. Remix-kulturen har nu också spridit sig till många andra områden. Mason nämner den unge designern Tomoaki Nagao, som började göra om Nike-skor. Han tog model­len Air Force One, satte dit en egen logga, använde nya färger och lade till olika läder­detaljer. Det blev succé, och skorna säljs nu i butiker på tre kontinenter. Nike valde att inte stämma Nagao utan startade en liknande produktserie.

    Mason utnämner så kallade ”director’s cut”-versioner av filmer på dvd (filmer som har klippts enligt regissörens önskemål) som dagens tydligaste uttryck för remix-kulturen. Och det är onekligen snillrikt: först tvingar filmbolagen regissören att kompromissa med sin vision – och säljer filmer. Några år senare ger bolagen ut filmerna igen, så som regissören hade tänkt sig dem från början – och säljer ännu mer. Men även pirater kan göra egna omredigeringar: Star Wars-fans som inte gillade filmen ”Episod I – Det mörka hotet” (”The Phantom Menace”, 1999) gjorde sin egen version, ”The Phantom Edit”, som spreds på nätet 2001. Mason nämner i sammanhanget också James Brown, vars karriär fick förnyad fart på 80-talet, troligen till stor del tack vare alla hiphop-artister som samplade Browns musik.

    Mason kunde bland remix-pionjärerna även ha nämnt pianisten Glenn Gould, som ofta redigerade sina inspelningar ton för ton. Gould såg dock inte piraten som en förebild, men väl förfalskaren. Förfalskarrollen är karakteristisk för den elektroniska kulturen, skrev han i artikeln ”The Prospects of Recording” 1966. Den inspelade musiken skulle ta konserternas plats, menade han. I dag tycks det gå åt and­ra hållet, när piratkulturen förordar att det enda legitima sammanhanget där musiker ska få betalt för sitt arbete är i en konsertsituation, inte för innehållet på en cd. Ett allt vanligare alternativ är dock att ge ut särskilda lyx­utgåvor av skivor med påkostat tryck och diverse utommusikaliska bilagor, som t-tröjor etcetera. Många musiker tycks finna sig i detta, men det torde i längden vara otillfredsställande för en konstnär att få betalt för saker som inte egentligen har med hans eller hennes konst att göra utan är ovidkommande parafernalier.

    Kulturen har alltid varit eklektisk men är det kanske mer än någonsin idag. Lagstiftarna har tidigare varit medvetna om behovet av balans mellan producenter och användare – och även i relation till alla dem som producerar nytt utifrån gammalt. Man har rätt att citera och på andra sätt utnyttja tidigare verk, till exempel i form av parodi och satir. Inom bildkonsten finns möjligheten att skapa collage, något som är tillåtet av hävd, men som kanske inte skulle ha varit möjligt att införa idag. Det musikaliska collage som uppstår när man använder samplad musik har man dock inte tagit strid för. I en artikel i höstas i tidskriften Slate konstaterade Anthony Falzone att ingen i domstol ens försökt försvara samplingen såsom så kallad fair use, som är den amerikanska termen för ett rimligt utnyttjande av skyddade verk, där bland annat citaträtten ingår.

    Med tanke på det idag rätt höga ton­läget från stora mediebolag är det förstås lite ­pikant att filmindustrin i Hollywood en gång grundlades av producenter som flydde västerut undan Thomas Edisons ­patent på filmapparatur. Och att kabel-tv-bolagen i början sände filmer och program helt utan tillstånd från rättighets­ägarna.

    Mason – och många med honom – betraktar piraternas verksamhet som en sorts civil olydnad. Tyvärr fördjupar han inte den analysen. Civil olydnad brukar ha ett altruistiskt drag och inte främst dikteras av egoism. Vissa av dem som sysslar med piratkopiering och illegal fildelning har helt uppenbart politiska bevekelsegrunder, men oftast utgör detta knappast civil olydnad i högre grad än exempelvis svartjobb. Få gör det ju öppet som någon sorts manifestation utan i hemlighet för att skaffa sig personliga fördelar.

    Mason kunde också ha nämnt paradoxen att gårdagens lagbrott ibland visar sig vara till fördel när det gäller historiskt bevarande. Museiföremål som stulits som krigsbyten har i vissa fall bevarats bättre hos de orättmätiga ägarna än de skulle ha gjort i ursprungslandet. Alla ägg bör som bekant inte läggas i samma korg, och särskilt före boktryckarkonsten bidrog varje kopia av en handskrift – vare sig den gjorts med eller utan tillstånd – till att verket levde vidare. Många illegala konsertinspelningar, så kallade bootlegs, kan till och med upphovsmännen ibland vara tacksamma för. Många har med tiden uppgraderats till officiella skivor, exempelvis inspelningar med Bob Dylan eller Frank Zappa.

    Pirater är innovatörer, skriver Mason, men främst är de nog så kallade early adopters – de börjar tidigt tillämpa ny teknik. Det har de för övrigt gemensamt med porrbranschen. På båda områdena når man förstås ut brett, vilket hjälper till att konsolidera ny teknik och visa andra vad man kan göra med den.

    Mason menar att piraterna riktar strålkastarljuset på brister i samhället, avsaknaden av vissa valmöjligheter. Olagliga ­aktörer blir ibland lagliga. Hackare blir säkerhetsexperter, piratradiofolk anställs av etablerade stationer och så vidare. Bloggskribenterna har också en sorts pirat­attityd, menar Mason, och även deras skriverier tas ju ofta upp av mera officiella medier.

    Ska vi då alla bli pirater? Mason är inne på att åtminstone de som sysslar med medier och intellektuellt skapande bör anta piratperspektivet. Andra hävdar att vi alla redan är pirater. Den amerikanske juristprofessorn John Tehranian hävdade nyligen i en artikel i Utah Law Review att en vanlig människa, till exempel en juristprofessor, varje dag kan göra sig skyldig till en rad upphovsrättsliga brott som skulle kunna leda till en sammanlagd skadeståndssumma på uppemot 75 miljoner kronor per dag. (Och då hade han ändå inte räknat in fildelning!). Lite dumt var detta resonemang, för bland exemplen fanns sådant som att man sjunger med till bilradion och liknande handlingar som knappast kan anses som upphovsrättsintrång. Tehranian fick visserligen svar på tal av flera kolleger. Men att detta på allvar genererade en diskussion bland lagkloka är illavarslande bara det.

    ”The Pirate’s Dilemma” belyser på ett intressant sätt den konflikt som gör att upphovsrättens ursprungliga grundtankar idag torde behöva försvaras till och med mot många av lagens alltför nitiska tillskyndare.

    Karl-Erik Tallmo
    Karl-Erik Tallmo är journalist, författare och musiker och arbetar f n på en bok om upphovsrättens historia

    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X