My rock 'n' roll friendUppgörelse med popens patriarkala skugga

The Go-Betweens – längst fram Robert Forster, bakre raden fr v: Grant McLennan, Amanda Brown, John Willsteed och Lindy Morrison.
The Go-Betweens – längst fram Robert Forster, bakre raden fr v: Grant McLennan, Amanda Brown, John Willsteed och Lindy Morrison. Foto: Alamy

Tracey Thorn använder berättelsen om Lindy Morrison, popbandet The Go-Betweens trummis, för att beskriva musikindustrins misogyna spelregler. Andres Lokko läser en biografi där författarens röst har huvudrollen.

Under strecket
Publicerad
”Send me a lullaby” var titeln på The Go-Betweens första album. Omslagsmålningarna på originaltrion av konstnären Jenny Watson hänger numera i Australiens National Portrait Gallery.

”Send me a lullaby” var titeln på The Go-Betweens första album. Omslagsmålningarna på originaltrion av konstnären Jenny Watson hänger numera i Australiens National Portrait Gallery.

Tracey Thorn.

Tracey Thorn.

Foto: Phil Weedon/TT
Annons

Det må vid en slarvig anblick te sig ganska smalt att skriva en biografi om trummisen i ett australiskt indieband från 1980-talet. Ett band som dessutom aldrig riktigt tog sig ur sin tilldelade roll som intellektuella outsiders och än i dag är en marginellt omhuldad fotnot.

Men Tracey Thorns ambition är att beskriva något aningen större genom berättelsen om Lindy Morrison och The Go-Betweens: ”My rock’n’roll friend” är en bok om två kvinnors livslånga vänskap i – och en uppgörelse med – popmusikens orubbligt patriarkala skugga.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons