Annons
Recension

Tre sekunder himmel, En hund av marmorUppgörelse med arvet efter Sovjet

Sigitas Parulskis undersöker i sin debutroman det sovjetiska inflytandet över Litauen. Romanen är ett mästerverk av språklig sinnlighet och rikedom, skriver Michel Ekman.

Under strecket
Publicerad

Tidskriften Ariels skriftserie ter sig alltmer oumbärlig. I en tid när de stora förlagens översättningspolitik är trist som döden fortsätter den att introducera högklassiga författarskap från språkområden som ur anglocentrisk synvinkel ter sig perifera. Senast i raden är den litauiska poeten och romanförfattaren Sigitas Parulskis (född 1965), som presenteras med romandebuten Tre sekunder himmel och med ett rikt poesiurval (av författaren själv) från tre 90-talssamlingar, kallat En hund av marmor.
Parulskis är alltså en postsovjetisk författare, och temat för ”Tre sekunder himmel”, som utspelar sig före och strax efter befrielsen, är just det sovjetiska och ryska inflytandet på det Litauen som sent omsider återfick sin frihet.

Romanens huvudperson, humaniorastuderande vid universitetet i Vilnius, tas ut till fallskärmsjägarutbildning i Röda armén och tillbringar två år i dåvarande DDR. I en mosaikartad skildring av kasernlivet viker Parulskis inte för några vidrigheter när det gäller våld, pennalism, meningslös militär disciplin, olyckor och underkastelse. Men huvudpersonens situation är ändå paradoxal: att vara fallskärmsjägare innebar hög status i Sovjetunionen, och romanens jag är inte omedveten om att han under värnpliktens gång internaliserar omgivningens omänskliga värderingar och till och med njuter av dem.
Måttstock på de personlighetsförändringar han undergår är det civila livet som präglas dels av anpassningssvårigheternas fyllor och destruktivitet, dels av en seren kärlekshistoria som svårligen kan harmoniera med livet i övrigt. I romanens slut, när friheten gryr för både huvudpersonen själv och för Litauen, har han klyvts i ett jag och ett han som iakttar varandra utan att veta var den sanna identiteten finns.
Det är inte svårt att se jagets historia som en allegori över det ockuperade Litauens öde - något som understryks av att Parulskis låter sitt språk eroderas av ryska ord och fraser.

Annons
Annons
Annons