X
Annons
X
Recension

Uppenbarelsen ”Uppenbarelsen” en vacker rebus om behovet att tro

Premium

Mattias Andersson har skrivit en pjäs om människan fångad mellan paradisdrömmar och undergångsvisioner. Resultatet är ett subtilt mysteriespel om det mänskliga villkoret.

David Fukamachi Regnfors och Shanti Roney i ”Uppenbarelsen”.
David Fukamachi Regnfors och Shanti Roney i ”Uppenbarelsen”. Foto: Sören Vilks/Dramaten

En ängel ber dig gå och skänka kärlek till en tiggerska. Du gör det, mer fysiskt än du först tänkt. Samtidigt grälar två bröder om vem som blivit mest älskad, mest sedd – och en ung flicka tvingas tala med en psykolog om varför hon vill förgöra världen.

Livet – där står det, vekt mellan drömmen om paradiset och skräcken för den totala undergången. Mattias Andersson har skrivit ett mysteriespel som vill förstå vad evighet innebär. Han har skapat ett slags modern Bibelparafras som beskriver hur vissa urscener liksom faller ner som skärvor och delar genom tiden och ständigt återupprepas: en Maria som befruktas av en okänd man, och möjligen kommer att kalla det mirakel. En Abel och en Kain som svartsjukt konkurrerar om kärlek. En tonårstjej som samlat vapen och representerar hela apokalypsen. Allt uppblandat med vardag, oförmågor, psykotiska tvångstankar och en ständig alienation.

David Fukamachi Regnfors och Shanti Roney i ”Uppenbarelsen”.

Foto: Sören Vilks/Dramaten Bild 1 av 3

Rebecka Hemse och Shanti Roney.

Foto: Sören Vilks/Dramaten Bild 2 av 3

Bengt Braskered och Alexander Salzberger.

Foto: Sören Vilks/Dramaten Bild 3 av 3
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X