Annons
Recension

FrälsningsarménUnna er att upptäcka Taïa

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

I sin förra bok på svenska, den självbiografiska ”Ett arabiskt vemod”, skildrar Abdellah Taïa hur han som tolvåring utsätts för en gruppvåldtäkt. Ett gäng äldre pojkar nära hemkvarteret i marockanska Salé tvingar in honom i ett rum, förolämpar och våldför sig på honom men gör också valhänta försök till närhet. Våldtäkten fullbordas inte men lämnar sitt märke. Den förstärker Abdellahs särlingskap, som den veke pojke vars kvinnlighet gör honom föraktlig.

Det viktiga i episoden som inleder romanen är inte att den ägde rum utan hur Taïa gestaltar den i sin bok långt senare. Här finns plötsligt meningen ”Jag kan skriva”. Det är en nyckelmening i all sin enkelhet. Taïas bok visar gång på gång skillnaden mellan beskriva och skriva, en viktig distinktion inte minst för franskspråkiga författare, för Blanchot, Duras, Genet, som gärna talar om
écriture, skrift, i existentiella och livsavgörande ordalag.

Annons
Annons
Annons