Dansare, konstnärer, älskare – Ballets Suédois 1920–1925Unika ögonblick när baletten blev rebellisk

Ballet de Lorraine i 2014 års rekonstruktion av ”Relâche”, Svenska Balettens dadaistiska skandalverk från 1924 där Francis Picabias fond av bländande strålkastare påminner om billyktor.
Ballet de Lorraine i 2014 års rekonstruktion av ”Relâche”, Svenska Balettens dadaistiska skandalverk från 1924 där Francis Picabias fond av bländande strålkastare påminner om billyktor. Foto: Laurent Philippe

Svenska Balettens banbrytande idérikedom och verk framstår som en djärv och lyxig period i danshistorien. I en ny antologi ger internationella forskare olika perspektiv på 100-åringens betydelse.

Under strecket
Publicerad

”Dansare konstnärer älskare” med omslagsbild från ”Människan och hennes åtrå”, 1921.

Foto: Arvinius + Orfeus Publishing / Dansmuseet

Original till trycksak för Svenska Baletten av den ryskfödda konstnären Marie Vassilieff, cirka 1923.

Foto: Dansmuseets arkiv

Irma Calson i ”Det sällsamma tornerspelet” 1924, i en kostym av den japanske konstnären Tsuguharu-Léonard Foujita.

Foto: Dansmuseets arkiv

Kaj Smith i ”Människan och hennes åtrå” 1921, kostym av Audrey Parr.

Foto: Dansmuseets arkiv

Scenmodell till ”Världens skapelse” (1923) med scenografi av Fernand Legér. Verket är inspirerat av afrikanska skapelsemyter.

Foto: Torkel Edenborg /Dansmuseet

Jean Börlin gjorde provokativ entré i rullstol i ”Relâche” (1924), här med Edith von Bonsdorff framför Picabias bländande fond.

Foto: Dansmuseets arkiv

Ballet de Lorraine i andra akten av ”Relâche”, ett ikoniskt verk från 1924 som rekonstruerades 2014.

Foto: Laurent Philippe

Svenska Baletten i Paris.

Foto: Dansmuseets arkiv

”Människan och hennes åtrå”, 1921, med libretto av Paul Claudel och scenografi av Audrey Parr.

Foto: Dansmuseets arkiv
Annons

Nyårsafton 1924 på Théâtre des Champs-Élysées i Paris, hemmascen för experimentella Svenska Baletten, måste ha varit något alldeles extra. Den amerikanske fotografen Man Ray har fångat en scen där konstnären Marcel Duchamp och modellen Bronja Perlmutter poserar helt nakna som Adam och Eva, i en parafras på Lucas Cranach d ä:s målning. Bilden är kul och utmanande; så handlar det också om en fräck satir där Guds skapelse framträder som hallick och prostituerad.

Sketchen ingick i ”Cinésketch”, ett improviserat upptåg iscensatt av Francis Picabia som inte brukar omnämnas i Svenska Balettens oeuvre om 26 verk skapade under fem intensiva år. Denna avantgardistiska revy gavs endast en gång och avslutar en epok i danshistorien – men pekar ändå framåt, mot den performancekonst och de happenings som skulle följa senare under 1900-talet. Nyårsspektaklet finns förvisso beskrivet i Bengt Hägers omfattande praktverk ”Ballets Suédois” från 1989, men lyfts nu fram i ljuset – som en rebellisk milstolpe samt förebild för modernisterna Merce Cunningham och John Cage – av den franske konstvetaren Frank Claustrat i boken ”Dansare, konstnärer, älskare”.

Annons
Annons
Annons