Unga leker med teaterns form

Under strecket
Publicerad
Annons

på plats | Elevföreställning på Orionteatern Hur ser ”ungdom” ut? Och hur ser en ungdomspjäs ut? Den som vill veta, eller uppleva vad andra tycker, kan uppsöka Orionteatern nästa vecka. Då spelas ”4 timmar obligatoriskt” - där elever från Dramatiska Institutet och Teaterhögskolan skapat ungdomsteater med handledning av bland andra Suzanne Osten. Det hela är tänkt som produktionsövning och konstnärlig utbildning, en uppgift där generationskamrater jobbar ihop över institutionsgränser: söker, prövar, lär. Orionteatern är ombyggd till fyra scener. Konferencier för fyratimmarsblocket är en av producenteleverna (Jonas Kahnlund) utklädd till grotesk lärarparodi - en man som med patetiskt pedagogiskt nit slår sönder mobiltelefoner och hotar med prov efteråt. Och så följer fyra entimmespjäser, fundamentalt olika varandra: feel-good-komedin ”Ros mellan tänderna” av Christian Augrell, den dokumentära (?) berättelsen om ”Babiandamen” spelad som kabaret, skriven av Gertrud Larsson, relations- och typpjäsen ”Svälta valp” av Anders Duus samt tjejrevyn ”Det passionerade ämnet”, en flickshow av Åsa Lindholm. ”Ros mellan tänderna” är en härligt kul pjäs om invandrargrabben som chattar på nätet och uppfinner ett annat jag, det är en välavlyssnad och väl spelad text från södra Stockholm om att vara sig själv, att vilja vara schysst och att faktiskt kunna välja det goda exemplet - vägra säga ”hora”, exempelvis. Regieleven Malin Stenberg har hittat charm, ton och utspel. Pjäsen har flera bottnar under sin lättsamma yta.

Annons

”Babiandamen” är som text av helt annan karaktär, Gertrud Larsson fångar utan pekpinnar känslan av att vara ”freak”, här ett hårigt monster som väl ingen kan älska. Historien om Julia Pastrana som kallades korsning mellan apa och människa är skriven som teatral kabaret - här på Orionteatern verkar stycket ännu inte riktigt färdigrepeterat. ”Svälta valp” handlar om Oskar som älskar Sanna som älskar Valle som älskar sin elgitarr. Och vem ska Oskar vara? Valp som lyssnar på andras problem eller någon som andra älskar. Anders Duus pjäs har en ram där tonåringarna då och då blir till hundar, biologiska varelser utan pardon. Karl Seldahl fångar skickligt stämningar och placerar ett ösigt källarband (elever från Rytmus musikgymnasium) på scenen, bra. ”Det passionerade ämnet” bygger på intervjuer med ungdomar och blir en showig diskussion på ämnet ”att vara tjej”. Texten diskuterar ett slags lättfeminism och vågar närma sig ämnen som homosexualitet, fördomar om könsroller och lekfulla utfall mot allt möjligt. Muntert och respektlöst.

Annons
Annons
Annons