Ledare

Ivar Arpi:Ung är dum, ibland i alla fall

Ivar Arpi
Publicerad
Carl Bildt på torgmöte i Linköping 2002.

Carl Bildt på torgmöte i Linköping 2002.

Foto: JONAS EKSTRÖMER
Annons

Det var sensommaren under valåret 2002. Jag och min dåvarande flickvän var i Brunnsparken i Göteborg för att lyssna på ett torgmöte med Carl Bildt. Det var Bo Lundgren-tider och Carl Bildt skulle hjälpa till. Han var ju populär utanför det egna partiet, och hade fått högre status sedan han började åka runt på internationella uppdrag. Som ju brukar vara fallet för svenska politiker. Det mesta handlade om skatter och tillväxt, som jag minns det. Som ung idealistisk vänsterkille tyckte jag fokus hamnade på fel frågor. Var fanns miljöfrågan? Jämställdheten?

Efter talet fick jag möjlighet att ställa en fråga. ”Du pratar mycket om tillväxt i ditt tal, Carl Bildt. Men vad mäter BNP egentligen? Vad är egentligen tillväxt? Missar man inte andra aspekter, som livskvalitet och jämställdhet, om man mäter ett lands framgång i BNP?”

Ungefär så sade jag. Jag pratade lite till om det förkastliga med att använda BNP som mått på framgång. Kritiken är gammal, men kändes väldigt fräsch och ny för mig. Jag satt på ett trumfkort och nu hade jag chansen att sätta dit mästerborgaren Bildt!

Annons
Annons
Carl Bildt på torgmöte i Linköping 2002.

Carl Bildt på torgmöte i Linköping 2002.

Foto: JONAS EKSTRÖMER

Vad som verkligen hände var att jag byggde upp en halmgubbe som jag sedan vildsint attackerade. För självklart finns andra mått på ett lands välmåga än BNP. BNP kanske inte mäter lycka, men det mäter verkligen tillväxt, och ett lands tillväxt påverkar människors lycka. Det finns brister med BNP, till exempel är det svårt att värdera hur mycket ekonomin växer när en ny produkt tillkommer. Hur mycket mer värde tillför en iPhone 6 jämfört med en iPhone 5? Hur mycket värde tillför ett snabbare bredband? 4G jämfört med 3G? Svåra frågor.

Men vad visste jag om allt det där? Jag var 19 år. Jag hade rätt dålig koll och sade bara på ett ungefär vad alla mina vänner sade. Miljön! Jämställdheten! Lyckan! Dumma borgare!

Carl Bildt på torgmöte i Linköping 2002. Foto: JONAS EKSTRÖMER

Carl Bildt svarade undvikande på frågan. Det var det slutgiltiga beviset för att jag hade rätt och han fel, ansåg jag. Han var svarslös!

Jag såg på min flickvän efteråt att hon var stolt. Jag hade ställt den onda borgaren mot väggen. Men det var något som gnagde. Vad hade jag egentligen sagt?

En isande känsla spred sig i kroppen. ”Jag sade BMI, body mass index, i stället för BNP”, sa högt för mig själv. Min flickväns min ändrades långsamt från stolt till lätt förakt och sedan vidare till milt äckel. Carl Bildt hade helt enkelt skonat mig som inte påpekade att jag kritiserade ett bantingsmåtts relevans för ett lands ekonomiska prestation. "Finns det inte andra mått som är bättre?", hade jag frågat. Gåshud av skam.

I dag föreslår Feministiskt initiativ att rösträttsåldern ska sänkas till 16 år. Jag tror inte det är en särskilt god idé. Förslaget har inte rätt BMI, hälsar min inre 19-åring.

Annons
Annons
Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons